Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
Skall jag dö, nåväl: Förmena mig ej glädjen att få dö, sen jag I mån af mänsklig svaghet uppfyllt gudars bud. Gif mig din rustning, konung! TEKMESSA. Ser du, ädelmod, O son, finns äfven. FOLKET. Drottning, böj hans håg, att han Beviljar denne ynglings bön, så sant han vill Vårt bistånd röna. Hvad Leontes kraft förmår, Det känna vi; din sons är än oss obekant.
Har ohjälpligt gudars straff mig nått, Är allt förbi? TEKMESSA. Ditt skarpa järn har skurit djupt Och öppnat lifvets fängselboning; död är kvar. LEIOKRITOS. Död för mitt svärd, död! O, hur är ej människan Inför de höge, evige ett ringa ting; I all sin storhets allvar knappt en lek för dem! Så må hon akta deras vilja, icke sin.
TEKMESSA. Att sant jag talat, har du redan funnit själf, I annat fall behöfde jag din mildhet ej. RHAISTES. Helt annat, märk det, är likväl uppriktighet Än att en sak bekänna, som ej döljas kan. TEKMESSA. Jag svarat på din fråga. Hvad begär du mer? RHAISTES. En öppen redogörelse för hvem du är Och hvem du varit, hvarifrån du kommit hit Och i hvad afsikt okänd här du dröja vill.
HYLLOS. Blott på afstånd syns Han öfvervaka striden, ständigt ropande Med ängslans stämma: "Akten, döden ej min son, Den andre endast, den i Ajas' vapenskrud!" TEKMESSA. Den arme, hvilken sällsam, djup förvillelse Omtöcknar ej hans sinne? Just sin fiende, Just den, hvars fall han önskar mest, beskyddar han Och vill förgöra honom, som han rädda vill.
Så hör då, fräcke tviflare, förtrampade, Ledbrutne mask, vanbörding, skamförgätne slaf, Hundöga! TEKMESSA. Milde gudar! Gosse, hejda dig! EUBULOS. O drottning, drottning, stilla, nämn ett ord ej mer! EURYSAKES. Misstrogne, slöe mänskobild, förstockade, Stenhårda panna, ägde jag ett svärd i hand, Jag klöf dig för att visa dig Eurysakes.
TEKMESSA. Gamle, hvilken gud förblindar dig? HYLLOS. Hur kan du tveka längre, fader, allt är klart! EUBULOS. Förunderligt! Men död, död är Eurysakes, Och grafven, drottning, återger ej lefvande, Blott skuggor, och en skugga är dock denne ej. EURYSAKES. Har nu din oförskämda mund fått orda nog, Och har jag nog fördragit? Är jag talgill nu?
TEKMESSA. Än Eurysakes? Hvad gör han, och Leontes? Skynda, svara, säg! HYLLOS. De fäkta, drottning, icke skilda mer; de stå Bredvid hvarandra, sida invid sida nu, Som man bland hungertärda vargar ser ett par Högvuxna fålar kämpa, värnande hvarann. Blott långsamt ge de vika, sälja hvarje steg För blod allenast. TEKMESSA. Väjer än Leiokritos Den ena, som tillförne?
Om en af oss skall fråga, hvem den andra är, Visst icke dig det tillhör först att göra det. RHAISTES. Om så du menar, äger jag ej skäl som du Att dölja mig och yppar villigt, hvem jag är. Framför dig, vet det, kvinna, står Eurysakes, Sköldbärarn Ajas och Tekmessas ädle son. TEKMESSA. Du? RHAISTES. Jag. TEKMESSA. Du? RHAISTES. Jag. TEKMESSA. Ve dina falska läppars lögn!
DE FÖRRE. TEKMESSA blind, med sin LEDSVEN. TEKMESSA. Alltså, o gosse, nalkas vi de ställen nu, Där, som jag ofta hörde, Ajas, ung ännu, Var van att bringa Ares sina offers gärd; Där ofta, när, för sunnanvinden skummande, Mot strandens fjäll den salaminska böljan slog, Han stod i stormen leende och striden såg Och lärde sig af klipporna på hemmets strand Att stå en gång mot Trojas här, en klippa själf.
TEKMESSA. Jag äger dig, men ser dig ej; min blick är död. EURYSAKES. O fasa, moder, du är blind, hur blef du så? TEKMESSA. Min värld blef mörker, sedan du ej fanns där mer. EURYSAKES. Hämnd, hämnd, så ljuf i hoppet ren, hur skall jag ej Din sötma njuta, då jag når din verklighet!
Dagens Ord
Andra Tittar