Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 3 september 2025
RHAISTES. Hvem är du, som så främmande Tycks vara och så hemmastadd likväl hos oss? TEKMESSA. Hvemhelst du är, som frågar, hörs ett ljud af hot I dina ord väl icke, men bakom dem dock. RHAISTES. Jag frågar. Den, som frågar, önskar främst ett svar. TEKMESSA. Det vägras ej. En värnlös kvinna skådar du. RHAISTES. Det ser jag utan dina läppars vittnesbörd.
TEKMESSA. Förrn köld och hunger släckt mitt glädjelösa lif, Bjöds räddning af fajaker, som besökte ön. LEONTES. Förunderligt! I nödens stund just kommo de, Dit ingen kommit under nio år förut. TEKMESSA. På hafvet, så de sade, mellan Paros sund Och Hellesponten de ett segel mött, som höll Mot söder kosan.
TEKMESSA med sin LEDSVEN. TEKMESSA. Hur långt har solen hunnit nedom skogen ren? Säg mig, min ledsven, färgas skyn af purpur än? Jag känner kvällens ljufva svalka kring min kind, Fast inga fläktar röras. Blir det natt en gång? LEDSVENNEN. Ännu är dagen vaken, fast med mattadt ljus. O drottning, blod kan hinna spillas ymnigt än, Förrän dess färg ej skrämmer skådarns öga mer,
TEKMESSA. Gå ej än, blif kvar, Låt mig förbinda såret först; min hand är van, Den varsnar mycket, fast den saknar ögats hjälp. Min ledsven, fort till källan vid vår boning, du, Att hämta vatten. HYLLOS. Vatten! Ja, en kylig dryck Skall vederkvicka efter brännhet kamp och törst. Jag dröjer några ögonblick. TEKMESSA. Räck mig din arm, Att jag den undersöka får.
Min båt är snart I ordning att dig motta. Kanske hinner jag Tillbaka än till striden, innan allt är slut. TEKMESSA. Se ditåt, andas icke där Eurysakes? Mitt lif är, där han lefver, annorstädes ej. För, om du vill, mig närmare till honom; då Jag följer dig, men bort från honom, trefaldt nej! HYLLOS. Hvad står mig då att göra?
LEONTES. Om förändring kom, Var den af ödets vilja vållad eller er? TEKMESSA. Ren nio år förflutit, utan att en skymt Af människor vi skådat, då en dag ett skepp Till stranden lade. Ädle furste, om en blixt Af solen nu mitt ögas natt förjagade Och jord och haf och himmel än jag återsåg, Ej vore denna anblick mer än skeppets ljuf.
LEDSVENNEN. Drottning, fordrar du ett svar Som moder till den ena? TEKMESSA. Svaga hjärta, o, Hur genomskinligt och hur obevakadt bor Du ej i modersbarmen! Nej, min ledsven, nej Det svar, jag fordrar, vare sanning främst af allt.
Du vill det ej? Nåväl då, denna svala dryck Har styrkt mig, lifvat mina krafter underbart; Mitt sår är ringa, striden kallar mig, jag går. TEKMESSA med sin LEDSVEN. TEKMESSA. Ej än! LEDSVENNEN. Han är försvunnen. TEKMESSA. Djärfva ungdomsmod! Zeus skydde honom, gudars skydd behöfves snart, Om ynglingen skall räddas; så allhärjande, Så närmad hotar faran. LEDSVENNEN. Ve, de synas ren!
HYLLOS. Osårad syntes själf han vara, fast hans skrud Var blodbestänkt från hjässan till sandalerna, Och manlig och befallande stod han för mig. TEKMESSA. Han sände dig med uppdrag; hvilka voro de? HYLLOS. Att föra dig från dessa stränder skyndsamt bort Till någon holme, någon ö vid kusten, där Mer gömd du kunde vara. TEKMESSA. Himmel, är då allt Förloradt? HYLLOS. Drottning, skynda, kom!
TEKMESSA. Hör jag ej ett gny Ur fjärran åter, gosse, doft, men tydligt dock? Athenes hämnd har vaknat, ve mig, arma, ve! De våra vika, nalkas. Lyssna, hör, hvad brus! LEDSVENNEN. Det är den sista vågens dödssuck blott, hvars ljud Oss når från uddens långt aflägsna, yttre strand. Haf tålamod och ansträng ej ditt öra så; Snart tystnar allt.
Dagens Ord
Andra Tittar