United States or Mali ? Vote for the TOP Country of the Week !
När du hör din moder sjunga, Slutas sakta ögonlocken, Gömma skalen själens pärlor; När de gömmas, kommer sömnen, Sömnen följs af drömmens ängel, Drömmens ängel tar dig stilla, Lyfter dig på mjuka vingen, För dig ut på blomsterängar Att i frid bland blommor blomma, För bland fåglar dig i lunden Att ditt bröst med sånger fylla, Tvår din själ i sjöars renhet, Låter dig i solljus bada.
Har madammen något kaffe åt mig? Och så tar vi fram kladden. Han stakade sig fram till gråa rummet. Benjamin Hagelin smög ut på tåspetsarna, tryckte sig upp mot väggen och gjorde sig smal. Husch då, brummade fabrikören. Var han nu där igen? Kom, Sörman, så ska vi titta i kladden.
Där är rent utmärkt och spik och allt sådant fås gratis och vår skolelärare är ordförande i en sångförening som kan sjunga och är det så det inte generar så tar vi en bit på giutarr.
De täckas lekar vill jag en stund betrakta, Hur, fjärillikt, de hylla hvar nyfödd skönhet, Tills själf med fjärilns mod jag mig lifligt sänker Ned för att leka bland dem. För hvarje tår, jag göt på din vinter, flicka, Skall då din vår mig skänka en vacker blomma; För hvarje suck, din bleknade läpp mig kostat, Ger mig den friska en kyss.
Nej, se på mig! Hur är det med dig? Du tror, att jag aldrig kan ha verkliga sorger, som icke alls ha någonting med inbillning eller hysteri att göra! Och hon började berätta om sig själf. De talade länge och förtroligt. Småningom kommo de bort från den sorgsna tonen. Jag tar mitt stryk tillbaka! sade han. När han ville gå, stod hon åter vid dörren och höll honom kvar med sina smekningar. Vill du?
Denna sanning var ovederlägglig och således inte vidare att behandla. Sara sade efter en stund igen: Det dammar förbålt! jag tror jag tar av mig hatten.
Och så tar frun till kniven; och ämbaret fylls med rödaste blod, som skummar som mjöd, medan pastorn med uppkavlade armar bökar inne i halsen på det rykande djuret, som sednare foras hem av lejfolk och föranleder en mängd kaffehalvor och ett kalasande på njurar och kojor, lever och lungor, som varar i åtta dagar. Det var sista året det gick så.
Men i sista ögonblicket då den osynliga gamen kväver mig under sina vingar, släpar någon mig ur sängen, och furiernas jakt tar sin gång. Besegrad, slagen till jorden, bragt utom mig, lämnar jag slagfältet och ger vika för de osynliga i den ojämna striden. Jag klappar på dörren till salen på andra sidan om korridoren. Min mor, som ännu är uppe och försänkt i bön, kommer och öppnar.
Hon slängde af sig näfverskorna, satte tår och "fingerkrok" i stenskrefvorna bröt sig, bräckte naglar, var blåröd i ansiktet af förskräckelse och ansträngning i hvar minut färdig att förlora taget med fingrar och tår och störta baklänges utför. Ante hörde hennes flåsande mellan björnens olåt. Han tog ett par språng tillbaka, böjde sig ner och tog tag så hon kom upp öfver värsta stupbranten.
Anna-Clara ryckte till, lade handen på ryggen och svarade: Nej, absolut nej! Jag hälsar inte på honom! Varför det? sade jag. Per-Olof är en snäll gosse. Han rår inte för att han är rödhårig. Han sitter och väntar på dig. Jag hälsar inte på honom! Jag tar honom inte i hand! I detsamma stod Per-Olof i dörren. Han gick fram till Anna-Clara, räckte henne sin hand och hon tog den.