Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 22 september 2025
"Nå, Alma?" John försökte se henne in i ögonen. "Alma, blef du ledsen?" Alma vände sig mot honom och smålog, men hennes blick var fuktig. "Och sådant lappri kan du låta gå dig till sinnes! Du är i sanning barnslig. Nå, se nu igen. Nej, kom hit, att jag får torka bort de der tårarna." Han sträckte ut sin arm och drog Alma till sig. "Jag tar dig i min famn som en liten dufva. Älskade, egen hustru!"
Och här har ja burit honom på mina armar. Plötsligen började han storgråta. Han förstod nu, att han inte skulle få tjugufem öre. Han skulle inte få lov att vara med i demstrationen. Nu när han höll på att få vara med, så skulle han inte... Han stod vid dörren och tårarna strömmade ur honom.
Han förde Stellan ut i portgången. De andra pojkarna stodo tysta och sågo på. Bakom den stängda porthalvan, där det var som mörkast, stannade Göran: Hör du Stellan, ja lovar, att ja aldrig, ja svär , att ja aldrig ska säga dä där. Ja tycker om dig, ska du tro, Stellan. Tårarna strömmade ännu ymnigare nerför Stellans kinder. Du ska få en kniv å mig, om ja får se din häst.
K. fru Moder skall tro, att vid dessa orden kommo mig tårarna i ögonen, efter jag nogsamt visste huru kär drottning Karin förr hade unga Roosen, när hon måste taga gamle kung Gösta. Jag undrade vid mig själv huru jag skulle finna Ebba i denna prövningstiden, och var mer rädder, än min sed annars är, att frambära ärendet mitt, för vilket jag var kommen den långa vägen.
Därmed slöt den gamla ögonen och började tumma på radbandet. Träpinnarna gjorde ont i ryggen, och han darrade, då han hörde, att Ingrid stod så nära. Men syster... han rörde sig! stammade hon. Blunda och bed att förskonas från anfäktelser. Ingrid hade vuxit upp till en högbröstad och kraftig kvinna. De bruna ögonens glättighet skymtade fram mitt genom tårarna, men hade blivit fastare och klarare.
Han skall för alltid göra döden om intet; och Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten, och skall taga bort sitt folks smälek överallt på jorden. Ty så har HERREN talat. På den tiden skall man säga: Se, där är vår Gud, som vi förbidade och som skulle frälsa oss. Ja, där är HERREN, som vi förbidade; låtom oss fröjdas och vara glada över hans frälsning.
Tårarna strömmade utför hennes fårade kinder, och med sammanknäppta händer upprepade hon orden, som de nyss sjungit: "All jordens tröst han blifva skall Och ljus och hjälp för världen all."
Därom skall jag skrifva vidare i morgon, nu måste jag sluta med många varma hälsningar till min älskade syster från hennes bror Otto . Elsa lät brefvet sjunka. Tårarna strömmade utför hennes kinder. Hon tänkte på denna kvinna och hennes öde. Hon såg henne framför sig, de bleka, tärda dragen, den djupa blicken, och hennes bjärta värkte af medkänsla. O, Gud, att sådant får ske!
Jag tror där är lika bra hufvud på dig som på honom å bevars! Det var jamen ett sant ord, sa prosten godmodigt. Men nog ska jag finna på någon utväg. Hör du, Helena! ska jag vara din böneman? Du ska slippa att ge mig några strumpeband för besväret. Hon kunde inte låta bli att skratta, fastän tårarna pärlade på hennes kinder. Inte skulle väl prosten vilja göra sig besvär med nåt sådant? sa hon.
Tårarna lindrade ej hennes beklämning, det gräfde under bröstet, strupen snördes ihop och blodet bultade som en hammare i hvarje åder. Nu förstod hon alla dessa blickar. Hon förstod, att det låg förakt och dom i dem. Och hon var till mods som om hon blifvit utstött från alla menniskors gemenskap. Och hon kunde ej söka skydd hos John eller tala om sin sorg för honom.
Dagens Ord
Andra Tittar