Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 19 maj 2025
En psalm av David. HERRE, hör min bön, lyssna till min åkallan, svara mig i din rättfärdighet, för din trofasthets skull. Och gå icke till doms med din tjänare, ty inför dig är ingen levande rättfärdig. Se, fienden förföljer min själ, han trampar mitt liv till jorden; han lägger mig i mörker såsom de längesedan döda. Och min ande försmäktar i mig, mitt hjärta är stelnat i mitt bröst.
Dock än ett minne åt sägn och sång Han hunnit ge, En strid han kämpat ännu en gång, Den skönaste, Förrn döden nådde hans unga barm, Förrn pulsen stelnat, som slog så varm, Förrn, fåfängt vinkad af bragden, Låg vissnad hans domnade arm. Det var, när Oravais blodiga dag Till sorg gick opp, När segern själf blef ett nederlag, Som bröt vårt hopp.
Några gröna kvistar, som från en av buketterna fallit ned på bordduken, kom honom att tänka på granris och snö. Gästerna tycktes honom likna nickande kinesiska dockor, vilkas tomma löje stelnat till ett dödskallelikt grin. Han kände ett våldsamt behov av att resa sig, slunga stolen i ett hörn och gå sin väg, likgiltigt vart, endast försvinna genom en dörr. Wenschen drack med honom oupphörligt.
Men tankarna förmådde likväl inte sysselsätta sig med honom; de hade alla stelnat till en enda frusen klump i hennes hufvud. Läkaren åtföljd af John kom för att se om Arvi, kände på hans puls och frågade ett och annat rörande honom. Alma svarade honom tydligt, hon hade reda på allt och förblandade ingenting.
Inom sig kände Stellan ingenting annat än en stigande ångest, omväxlande med någonting, som föreföll honom ännu värre: det var ibland, som om hans hjärta blivit stelnat och stenhårt. Det låg inne i bröstet på honom som en tung, död klump. Ingen värme strömmade därigenom. Och också hans fantasi tycktes lika livlös som hjärtat. Då greps han av panik. Hur skulle det sluta?
Du finner Hjalmar kanske och vill Med vissnad hand den väldige böja; Skall han, i öfvermodet af styrkans fröjd, Ej löna din vanmakts dåd med förakt? Ett ord gaf Fjalar icke till svar. Han gick Till stranden, följd af väpnade skaran. Hans gång var långsam, harm i hans anlet låg; Nyss kämpande, nu den stelnat till lugn.
Kan du säga, varför våra skogar och källor icke susa som fordom, varför naturens symboler plötsligt stelnat till andelösa tecken, i vilka inga gudakrafter uppenbara sig? Det obeskrivliga och ofattliga, som fordom andades genom tingen, detta något, som vi kallade den store Pan, vilket likasom med flöjters ljud livade naturens enslighet, detta är borta.
Det föreföll mig som om allting stannat som om hela lifvet på en gång stelnat i sina former. Då stormen i mitt inre något lagt sig och tankarna klarnat, så att jag småningom började uppfatta hvad som tilldragit sig, kände jag först en egendomlig tillfredsställelse med mig själf. Jag hade uppträdt stolt, stark och sträng, hade krossat honom med mina blickar, mina ord och hela mitt väsen.
Jag kom bara upp därför, att jag lofvat det. Det har händt mig en stor olycka. Han kastade sig på en stol vid mitt skrifbord. Hur nedbruten han såg ut! Det grep mig. Han olycklig! Det var som om mina läppar stelnat. Jag kände, hur mina ögon vidöppnades, medan jag såg på honom. En olycka en olycka! hvilket ord, när det var honom det gällde! Jag greps af en hjälplös förfäran. En olycka.
Han blev stående mitt på gården och kunde höra sitt hjärta slå i denna ödsliga tystnad. Det var som om han lämnats alldeles ensam i en obebodd värld. Bitterheten, som bröt fram ur honom, tycktes så överväldigande att den på samma gång upplöste och förlamade honom. Det var som om han samtidigt flutit bort och stelnat.
Dagens Ord
Andra Tittar