Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 oktober 2025
Tittar jag i spegeln bara, Ser jag själf dock mycket mer, Än min hela friarskara På en afton ser. Ljuft det vore att berömmas, Fast berömmet är en vind, Skulle ej mitt hjärta glömmas För min vackra kind. Men för den blott ord man äger, Blott för den är känslan gjord; Ingen till mitthjärta säger Ett förtroligt ord.
Han sprang fram till mor i Sutre, tog henne i famn och svängde henne ned från kökstrappan. I jistininejistineje skrek gumman, yr i mössan. Greven smällde två kyssar på de äppleröda gumkinderna, sade: Livet är kort, kära mor, men timmarna långa. Låt oss göra oss en riktigt glad dag. Min lilla grevinna sitter framför spegeln och skrattar åt sina vita små tänder.
Ett gynsamt tillfälle erbjöd sig genast vid balens början, då hon efter valsen gick in i toalettrummet för att laga om sin pannlugg. Det föll sig så väl att äfven de stodo där och skvattrade. Hon gick rakt fram till bordet och sade befallande: Bort från spegeln småflickor! Ingenting förargade dem så mycket som det där: »småflickor», det viste hon mycket väl.
Det var som en dimma i spegeln. Kanske dam. Hon torkade med ärmen. Nej, det gick inte bort. Hon andades på glaset. Det hjelpte icke. Hon såg och såg. Ah! det var någonting rödt hon såg... Hon hade glömt sminka sig. Så sprang hon till bordslådan. Hennes sminkburkar voro borta. Der, der, på ett af de andra borden lågo burkar och askar i massa.
Jag kunde genom fingrarna skymta, att han böjde sig ned och såg in i mitt ansikte med en bekymrad min. Så drog han undan mina händer och kysste mig. Det kostar på att gå! sade han helt tyst. En sista kyss och vi skildes åt. Jag stod som förlamad, när han gått. Så gick jag fram till spegeln och betraktade länge min egen bild. Var det ansiktet gammalt och fult nu? Var jag samma människa?
Men de kunde ingenting göra, de fingo lof att lyda och gifva rum. I spegeln kunde hon se huru de snörpte på munnen och gåfvo henne förargade ögonkast. Det brydde hon sig ej om, men hon såg där någonting annat, som sargade hennes hjärta. Hon såg ett guldskimrande lockhufvud, klara blå ögon och ett ungdomligt ansikte, det måtte vara dendär, som särskildt blifvit omtalad.
Men hur de kommit, hur de gått, Jag känt dem ganska väl: De varit tomma skyar blott I spegeln af min själ. Och spegelns ljus och mörker skall Likväl af dem bero! O källa, när blir leken all, När får din bölja ro? Jag vet ej, hvad jag hoppas, Och hoppas likafullt; Mitt hjärta känns så ödsligt, Och är ändå så fullt. Hvart syftar denna oro, Som ej ett mål kan nå?
Det var ju högst troligt att Martini, innan han kunde skrida till själva arbetet, måste hava en hel del förberedelser att träffa. Det var ju alltid fallet med varje nytt arbete. Detaljer i planen funnos ännu ej. Men i stora drag ville han, när tiden kom, på ett eller annat sätt själv först taga den där titten i den underbara spegeln.
Det var förfärligt med ögonen, det var förfärligare än malheuren med byxorna. Hon kunde ingenting säga med ögonen, de sågo ut som två små gråstenar. Hon baddade dem med rosenvatten, det hjälpte icke. Blev hon riktigt upprörd, sprang hon bort till spegeln för att se, om där ändå icke skulle synas någonting i ögonen, någonting. Nej, ingenting. Bara gråsten.
Men då hon skrattat en stund och fäst sin fläta med kammen, Tog hon spegeln i handen och vände sitt lockiga hufvud, Full af behag, och såg sig med fröjd och talte tillika: "Gamla Susanna, tycker ni! Skulle han välja en sådan? Ser ni ej lätt, hur ung och hur oförståndig jag synes? Fy, jag är själf snart rädd för mitt öfverdådiga öga.
Dagens Ord
Andra Tittar