Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juli 2025
»O, mitt huvud, mitt arma huvud!» stönade baron Silverbuckla, och sträckte ut handen efter ringledningsknappen. Han trevade några ögonblick över en grov plankvägg, återvann så småningom mera medvetande och slog upp ögonen. Var i herrans namn var han? Han tänkte efter, men hjärnan snurrade som ett gyroskop, dock utan gyroskopets jämvikt.
Detta förhållande var honom varken obekant eller obehagligt. Han kunde icke låta bli att kokettera med sin öronlock, och han kunde icke låta bli att kokettera med sina tankar. Han visste, att när han stirrade framför sig, tystnade barnens stoj, och när han snurrade öronlocken mellan fingrarna, bar Louise lillebror ut i köket eller in i barnkammaren.
Jag säger att det är Karins fel; hon bar sig illa åt, och hade mamma lefvat, så... Det stack djupt! Hvad pratar du för smörja om mamma! Du har en ny mamma nu. Bevisa hvad du säger. Hvad har Karin gjort? Ja, det var just olyckan att han icke kunde säga det, ty han fruktade röra vid en öm punkt. Han teg, och han föll. Tusen tankar snurrade genom hufvudet. Hur skulle han uttrycka sig!
Mannen ämnade av någon anledning ej släppa in David, ty han steg ut i tamburen, sköt till dörren bakom sig och frågade med otålig röst vad det var fråga om. Ni pinar barnen, svarade David häftigt, varför gör ni det? Till svar snurrade mannen nästan runt, stannade sedan och stirrade enfaldigt på David. Hans ansikte blev med ens mycket rött.
Oscar hade alltså haft rätt! Det var rottingen. Buga dig nu, Stellan, för tant Augusta. Stellan bugade. Hälsa nu på dina kamrater. Hon snurrade honom runt på klacken, så att han åter stod ansikte mot ansikte med pojken med glaskulan och den med vagnen och Märta Gyllencrantz. Han bugade på nytt. Men ingen svarade. Då slog tant Augusta den gula käppen i bordet, så att Stellan hoppade till.
Slutligen, när Andersson för trettonde gången passerade lokalen mötte hans ansikte en hård kyparnäve, som var i rörelse i rakt motsatt riktning, han raglade baklänges, svängdörren snurrade förbi honom, och ögonblicket därefter möttes han och lokalens starkaste kypare. Låt oss draga en slöja över vad som nu följde.
Nerverna dallrade som telefontrådar i storm, och han kunde inte tänka, men en cigarr brukade ofta hjälpa för sådant, och han rusade upp och snurrade runt rummet för att leta reda på cigarrlådan. »Enrökenrökenrökenrökvarkattenfinnscigarrerna!» mumlade han. Så fann han dem. Men i detsamma han satte tändstickan mot cigarren kom han att tänka på sin värdinna.
Hon såg ut som ett litet barn, förskrämd, skälvande av kvävd gråt. Predikanten öppnade sin famn. Abraham snurrade runt om, boxade sig fram till dörren. Han var rädd att höra någonting och höll för öronen. I försalen bland de orkeslösa stötte han på Gusten, som var blek och grinade illa. Jaha, jaha, sade Gusten och svalde. Du kommer så dags. Va' ska en nu göra? Abraham skakade på huvudet.
Hans hjärtas utkorade kom själv och öppnade, men i och med henne kom Karl Antons livs största överraskning, ty i stället för att bedårad störta i hans famn började hon fnittra. "Gud, vad du ser lustig ut, Karl Anton. Hi-hi-hi! Har du gått genom sta'n så där? Hi-hi-hi!" "Vad är det?" frågade Karl Anton ängsligt, och snurrade runt, i ett fruktlöst försök att se sig själv överallt på en gång.
Kalle Möller satte armbågen i sidan på Stellan. Dä ska vi göra. Stellan svarade ej. Men inom sig vägrade han. De talades närmare vid om saken under första rasten. Stellan gjorde fortfarande invändningar. Du förstår inte va dä ä å gå över ån. Kalle såg på honom länge: Förstår ja mig inte på is, va? Dä ska du säga! Koss i Jisse nam! Han snurrade flera varv runt på klacken. Kan du inte simma?
Dagens Ord
Andra Tittar