Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 18 juli 2025
Josef, som var i färd med att ge, såg på honom ett ögonblick med det tunga, massiva huvudet på sned, för att röken ej skulle komma in i det vänstra ögat: Det måtte väl för fan inte va någon konst att lära sig maska. Jag menade inte det precis. Jag menade i andra saker. Josef Nilson log. Och detta leende förkunnade tydligare än långa förklaringar, att därhän skulle Stellan aldrig komma.
Och då ska hon säga det själv eller skicka skriftligt om det. Ja, varföre ljuga, varföre ljuga? mumlade Träsken. Men greven lade huvudet på sned och betraktade oavvänt och med leende min gästgivarns beskuggade anlete. Och vad säger husbond själv? undrade han. Vad säger gästgivarn? Gästgivarn makade sig långsamt bort till Träskens fönster. Han sade: Det är mor som bestämmer.
»Der ligger hennes kort.» Värden begagnade sig af tillfället att läsa några rader i boken medan den andre betraktade kortet. »Nej, det går inte i mig. Det är naturligtvis skoj.» Han lade hufvudet afvaktande på sned, likt en intresserad hundvalp som lyssnar efter råttor. Värden läste ogeneradt vidare i boken. »Hon såg alldeles för ung ut.»
Redaktören reste på sig, kutig och sned, hov upp sin grova röst och sade: Förlåt, go herrar, jag vill inte störa, för jag ser nog, va det här ska bli för slags diskussioner. Och gärna för mig, eftersom jag tänker gå hem och lägga mig.
Rulla i åkern, söta Henrik! bad hon med hufvudet på sned, det är så lustigt när du rullar, du ser ut som en stor, hvit, våt katt. Går du i hafren, så blir jag så glad. Heikki slängde öfver gärdet, tog ett stort skutt och kom på hufvudet rakt in i hafrelandet.
Där mötte mig en dag på trottoaren en pojke som jag aldrig sett, varken förr eller senare. Han kom rakt fram till mig, stannade, såg mig i ansiktet och sade: Det är ju du som är en ängel! Därpå tog han mig i kragen med bägge händerna och gav mig en dansk skalle så att näsan sprang i blod och blev sned, vilket den varit allt sedan.
»Detta är mitt hem och jag vill icke se er mer.» Hon reste sig; nu var hon åter fullkomligt lugn. Ögonen hade åter fått lif, men på sned öfver ena kinden drog sig två långa, mörkröda strimmor, likt två blodiga märken efter ett yttre våld i det för öfrigt vaxgula ansigtet. Han stod ännu qvar derborta vid dörren, med handen på låset. Han visste ingenting att göra och ingenting att säga.
Kjolarne hängde, den öfversta var uppviken på sidan och visade hennes underkläder ... broderade byxor och en liten yllekjol. Linnet var alldeles i oordning, öppet i bröstet, och sammetsspensen knäppt på sned. De röda ullstrumporna!
Han vände uppåt Fredsgatan och rusade fram utan att se sig för. Plötsligt törnade han ihop med någon; det var en mycket lång gammal herre i päls, för vilken alla andra gingo åt sidan med blottade huvuden och djupa bugningar. Det var kungen; hans hatt for på sned vid sammanstötningen och var nära att falla av.
Hon drog munnen sned och såg på mig med stora ögon. Var det riktigt sant? Ja, hvarför väkte Aino Lyyli? Mamma tycker inte om en sådan flicka. Ääää Ääää Där fick jag för det! Nu skreko de alla tre, så mycket de orkade. Tyst, var tyst! Aino får inte skrika, Antti, mamma ger dig ris, om du inte slutar upp att gråta. Ser ni, Lyyli stackare blir riktigt skrämd af ert förfärliga oväsen.
Dagens Ord
Andra Tittar