Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 september 2025
Varför hade de inte allt detta, som var skön konst? Pengarna fattades ju inte? Och hans morfar, som var så rik: varför hade han bara landskap och hav och strandpartier på väggarna och inga nakna kvinnor? Nu ska du sjunga, Greta, sade Rose. Kalles syster reste sig från kuddarna framför den slocknade brasan. Hon stod i denna mystiska konstnärliga belysning från de gula lampskärmarna på pianot.
Huru skön klingar ej denna af kärlek inspirerade sång, kanske hans innerligaste: »Farväl, min vän, min själ, mitt lif, min kära, Min fordna ögontröst, min lust och ära! Farväl, mitt hjertas barn och bästa vän! I fall att himmeln helsan min behagar, Förtröstar jag, att han min resa lagar Snart hit igen.
Öm skall du vara: skönheten är mycket, Men hjärtat ensamt ger det goda tycket; Fäst därför ständigt, blott för tyckets skull, På mig en blick, af eld och kärlek full! Och godhet, godhet måste taflan röja, En lust att skänka, trösta och förnöja; Glöm därför ej att hvarje ledig stund Till kyssar räcka fram din purpurmund! Öm, skön och god, hur skall din bild ej stråla!
Så skön, så rik, så mäktig, så lysande Har Ryssland ej en dotter, att hennes hand Din moders son skall vägras; tsarinnan själf Skall med sin allmakt skydda ditt djärfva val, Blott nämn det, säg, hvem fängslat ditt hjärta, blott!" Hon slöt.
Det var så tyst, att roddaren endast hörde sina årtag och kunde tänka ostört över det passerade. »Allt var förlåtet, endast han trodde.» Så enkelt, så vackert, vilken skön religion! Icke underligt att den ansågs vara den högsta av alla kända! Rövare och banditer skulle in i paradiset, men de oförvitlige, laglydige, trogne skulle åt helvetet! Bara man trodde!
Skön var världen och rik, dock, tyckte jag, låg det en saknad Öfver naturen i allt, och den skrämde mig genom sin stumhet. Nu, då ni talar, är det mig så, som skulle den tala, Säga mig: 'Flicka, så klar och så härlig var jag ju ständigt, Se, och du tordes ej tro det ändå, fast du drömde det stundom. O, att er syster kom!
Ser du gubben, goda Nana, Ren i dörrn vår kosa spana, Ser du flickan, hur den täcka Vinkar där? Med sin smultronkorg i handen Står hon leende på stranden, Glad att få åt Nana räcka Sina bär. Hulda, du tåras! Hur helig, hur skön Är ej den hyllande kärlekens lön! Redan här som ängel buren, Njut din afundsvärda lott. O, hur säll är mänskan blott Med sitt hjärta och naturen!
Den lott är ljuf, den seger skön, Att ren till dagens fulla lön För morgonväkten fällas. Ack, mången gick i sorgens dal, Som såg det gry, betryckt af kval, Och fridlös såg det kvällas, Men kom ej såsom du likväl Med ren och obefläckad själ Vid Herrens vink ur kvalmen Till skuggan och till palmen.
Hon var lång som sin mor, men smärtare, med samma rika, blonda hår. Nu vände hon profilen till och började sjunga, medan Rose ackompanjerade. Hon sjöng något på tyska. Det lät ej så vackert som när Rose spelade. Men hon själv var skön. Hon var ännu mera lik statyn på piedestalen och hennes bröst voro ej så stora som Roses. Han kände sig med ens sorgsen över att ha sett henne.
Det är icke riddartiden i sin lefvande företeelse, han parodierar, icke en skön och individuell uppenbarelseform för det eviga och högsta, utan tvärtom en från sin bestämmelse lösryckt individs vanmäktiga försök att reproducera skönhetsformer, som tjusat honom, men icke mer kunna finnas tillsamman med de nya, dem såväl han som hans samtid i följd af natur och utveckling födt och bort föda.
Dagens Ord
Andra Tittar