Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 juni 2025
Nej, främling, ingen vålnad, ingen strid Du skådat, allt var verklighet och frid. Dock, om i morgon du vid samma timma Vill följa vägen, som till slottet bär, Skall du som nyss se ljus i salen glimma Och se den gamla kvinnan åter där.
Tja, tja, av skadan blir man vis, tröstade Blenda. Inte rår du för, att du är ung och dum. Men nu stannar du väl på Björkenäs? Tills vidare ? Tills i vår, om ni tillåter, innan dess har jag nog fått någon plats. Som du vill. Hon duade honom. Hon duade honom i sängkammaren, i salen, inför allt folket. Det plågade Abraham. Men det tycktes icke väcka anstöt eller ens förvåning bland folket.
Emellertid hade man nu sjungit långt in på kvällen och druckit ganska mycket, varför man bröt upp, att gå till Solen och äta kväll. Man hade dukat av och tagit in punsch samt stod just i färd med att sjunga igen, då dörren till salen öppnades och in trädde en gammal man, med böjd rygg, en påse i gehäng på axeln och en tung käpp i handen.
Kommen fördes genast jag Ur husets förrum in i salen, där han satt Ibland förtrogna, efter långa irringar Omsider sorglös spisande vid eget bord. Straxt när han blef mig varse; bjöd han ställa fram En stol för mig invid hans sida, där jag sen Med rätter ymnigt fägnades och dunkelt vin.
Då blev konungen häftigt upprörd och gick upp i salen över porten och grät. Och under det att han gick, ropade han så: »Min son Absalom, min son, min son Absalom! Ack, att jag hade fått dö i ditt ställe! Absalom, min son, min son!» Och det blev berättat för Joab att konungen grät och sörjde Absalom.
Han höll ut händerna framför sig, så att alla, som stodo i dörren, måste vika åt sidan och lämna rum. Hans män gingo också in med honom och satte alla sina ljus på stakar och bordshörn, så att hela salen började glimma. Vän och jarl, började Inge. Du ser dyster och plågad ut. Du kommer att bli glad igen, när du får höra en mässa.
Innan jag öfverlåter ordet till mr Montgomery själf, vill jag endast säga, att hans plan fotar sig i ett och allt på den orubbligt säkra vetenskapen, på vårt fasta och vissa medvetande om att jordens inre är glödande . Mina herrar! Jag föreslår ett lefve för den härliga vetenskapen.» Salen skakades af hurrarop och mr Montgomery besteg talarestolen.
I lunden, som beskuggade den, låg en ättehög med offeraltare, och han räknade ända till fem runstenar, uppställda till ädel hågkomst av fjärran fallna fäder och bröder. Fotstegen hördes knappt, när han kom in i salen, så djupt var där strött med enris och friska ängsblommor.
Det föll honom icke in att grubbla över, om han själv bar skulden och om det fanns något sätt att taga sig upp ur trångmålet. Han blev endast tvär och stum, och de, som nyss hade dragit på munnen åt hans otymplighet och skryt, blevo oroade och själva tystade. Din hand? svarade han efter lång väntan i salen. Nej, Ulv Ulvsson, nej!
Högt reste Dougal sitt gråa hufvud och sade: "Alldrig skall Eakins dotter höra sång, som prisar skönheten hos den, som en dag skall sitta efter henne vid Corallins sida, på den plats som tillhör höfdingens maka. Må Corallins svärd drabba den gamle Dougal, han vet att dö!" Han qvarstod ett ögonblick och lemnade sedan långsamt salen.
Dagens Ord
Andra Tittar