Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 23 september 2025
Gör nu vad hon ska och se om gossen ordentligt bara. Sköterskan uppfyllde sina åligganden och gick. Nu, sade svinet, skall jag spela för dig så att du somnar. Spela? Vad menar du med det? Jag skall prata för dig; jag har inte hört min röst på flera dar, och då är det som musik för mig, när jag får höra den igen! Ja, men du får inte tala sådan där materialism, som du gjorde nyss. Nej bevars!
Karlen, hans hantlangare, är en bulvan, som icke fått titta långt i korten, men torde hända han något vet, som kan vara till nytta. Häng honom icke tills vidare, förvara honom väl, och låt honom prata. Och du där fortfor konungen på svenska till fången marsch tillbaka till tornet, och säg till att de icke låta dig frysa. Ditt liv hänger på att du talar sanning.
Det är jag, som är sjuk! Öppna eller jag dör! Han öppnar. Hur är det med dig! Jag börjar min berättelse med attentatet vid rue de la Clef, vilket jag påbördar elektriker, som äro mina fiender. Tig, olycklige; du är angripen av en sinnessjukdom! Prata smörja! Undersök min intelligens bara; läs vad jag dagligen skriver och som blir tryckt . . . Tyst! Inte ett ord till någon!
Sitt vissa skall han ej prata sig ifrån, om han ock skulle tala som Cicero", sade rektorn nu, nästan smittad af herr Gyllendegs farhåga, och med dessa ord sammandrog han ögonbrynen, ryste peruken, tog ett ris och fattade den anklagades arm. Ödet ville så, att den lilla trumslagaren äfven skulle hafva sin press och pina den stund, generalen å sitt håll ansattes.
När prästen sedan vid altaret tog upp att läsa Helig, Helig, föreföll hans röst som om någon obehörig ställt sig att prata under en konsert, och när man äntligen hann till predikan, satte sig professorn med ryggen mot orgelverket och blundade, visande med en min, att han tyckte sig bli störd.
Nej, han gifte sig med en bonddotter och for till landet... Ah!... Lefver han ännu! Det vet jag icke ... jag har mitt arbete här i staden. Herre Gud, tänk om han lefver! Liisa, du är bestämdt en bra flicka, du må prata emot hur mycket som helst; du är en bra flicka, erkänn det! Åh nej, madam Lundqvist, jag är allt en dålig flicka, jag; jag vet det mer än väl.
Någon måste en ha, och efter jag aldrig hade dig, så tog jag honom, för han höll sig inte för god att prata och fundera med ett qvinfolk, han var kärlig och alltid så glad... Herre Gud, men jag orkar inte se honom mer, tjufstrykern! Dessutom... Hon hann ej tala mer. Peltonen hade stigit upp från stolen och stod nu med hennes båda händer i sina.
Hvad gör det. Han kommer nu första gången. Du säger att han inte är bekant. Nå pappa har ju sett honom hos Vellmans i går. Hörde du inte? Första gången hade han bort komma själf, objuden. Prata inte råsk. Om pappa inte ber honom, kommer han naturligtvis inte. Där ser du nu Rika, sade modern på finska, vänd till pigan, hvad sade jag? Inte är det häller henne i smaken.
Men diamanten, Rosinas tår, den blef qvar, och den finns väl således än i Suomilandet. Suomis döttrar, låtom oss söka den! Allt huru man tar det. "Prata ni om sorger", sade gamla Lisa, "hvad förstån J hvad sorg vill säga. Olyckan kommer och går, allt beror på att ha hjertat friskt". "Ser ni huru lilla Emma gråter bittert, vill ni veta hvarför?
Han lät dem prata, stod helt lugn och redde saken så: "Om jag ej får med andra gå, får jag väl ensam gå." Gevär och ränsel fick han dock behålla, äfven han, Fick vara dräng där man höll rast, soldat, där striden brann; Men slåss och passa opp gick allt med samma jämna ståt, Och aldrig blef han kallad rädd, blott tokig mellanåt.
Dagens Ord
Andra Tittar