Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juli 2025
Jag plägade fråga henne därom och det är svårt att säga, om det var min kärlek eller min egenkärlek, som kom mig att tro, att ingenting annat än det som rörde mig själv kunde störa hennes lycka.
Det käns alldeles som om en knapp fattades i rocken, då Bella är borta, plägade Bertha säga. Och just den knappen, som höll det varmast på klassen. Under de dagar, då Bella var bättre och Hannas sinne icke alltför mycket upptogs af oron för henne, trängde sig tanken på tant Karin allt oftare fram.
Under mellantiden grubblade Edmée icke så litet på, hur hon skulle kläda sig och vad hon skulle säga, så att hon bleve »konvenabel» vid detta viktiga tillfälle. Det föll henne icke in att be om råd; intet plågade hennes ungdomliga, provinsiella stolthet så som medvetandet om, att hon var så komplett oerfaren i allt vad som »brukades» i
Följande år, vid den tid då konungarna plägade draga i fält, sände David åstad Joab och med honom sina tjänare och hela Israel; och de härjade Ammons barns land och belägrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.
Men jag fick inte veta hvarför, huru jag än frågade." Alma skrattade, en smula förlägen. "Bekänn nu, var du den gången bara svartsjuk på samhället?" "Nej, det var någonting annat." "Hvad då?" "Barnsligheter. Ingenting alls." "Vet du, det plågade mig länge. Jag hade svårt att få det ur mina tankar." "Och du sade ingenting. Älskade John!" "Då du var så der sluten, blef jag det också.
Då upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han sålde dem i filistéernas och Ammons barns hand. Och dessa plågade Israels barn och förforo våldsamt mot dem det året; i aderton år gjorde de så mot alla de israeliter som bodde på andra sidan Jordan, i amoréernas land, i Gilead.
Vi skola bedja att få dö på samma dag, så att den ene icke har att sakna och sörja den andre. Efter samtal av samma upphyggliga slag var Klemens' känslosvärmeri stegrat till det yttersta. Deras sammankomster plägade ända med gemensamma böner.
Och där bars fram en man som hade varit ofärdig allt ifrån moderlivet, och som man var dag plägade sätta vid den port i helgedomen, som kallades Sköna porten, för att han skulle kunna begära allmosor av dem som gingo in i helgedomen. När denne nu fick se Petrus och Johannes, då de skulle gå in i helgedomen, bad han dem om en allmosa.
Bland de inbjudna märktes andra tenoren, sadelmakaren, och första basen, finbagaren, vilken icke var någon annan än mannen med senapshunden från näringsstället Solen, och vilken senare aldrig tröttnade att berätta historien om russinpotatisen och senapshunden, varvid herr Lundstedt ödmjukt böjde sitt huvud under löjet och bedyrade, att han aldrig plägade ljuga, och därför trodde att alla mänskor talade sant, för så hade han lärt av sina föräldrar.
Låt då gärna de ord, jag talte, försvinna med vinden, Såsom de kommo med den, och blif för den gamle en trogen Maka och gör hans glädje och gläds af hans skatter tillbaka; Akta blott, skåda ej sen, hvad ni än ej skådat, en yngling, Er jämnlike till år och med er jämnlottad i villkor, Se ej ens i en dröm en sådan, att icke hans öga Faller i ert, och en blick, som ej mer förjagas och glömmes, Blir som en törntagg kvar i ert sakta plågade hjärta."
Dagens Ord
Andra Tittar