Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juli 2025
Men jag ville, att du skulle göra detsamma tillbaka mot mig. Jag har saknat, att du icke har gjort det.» »Jag trodde du ville, att jag skulle bli som du», sade hon. Jag såg, att det var något i allt detta, som plågade henne, mer än ord kunna uttrycka. Men jag anade ej vad det var. »Jag har alltid trott, att du ville ha mig lik dig», sade hon. »Det har jag både tänkt och sagt åt andra också.
Hon ligger slagen till marken i sitt land; ingen reser henne upp.» Ty så säger Herren, HERREN: Den stad varifrån tusen plägade draga ut skall få behålla hundra kvar, och den stad varifrån hundra plägade draga ut skall få behålla tio kvar, i Israels hus. Ty så säger HERREN till Israels hus: Söken mig, så fån I leva.
Och Jakob begav sig åstad på väg till Österlandet. Där fick han se en brunn på fältet, och vid den lågo tre fårhjordar, ty ur denna brunn plägade man vattna hjordarna. Och stenen som låg över brunnens öppning var stor; därför plägade man låta alla hjordarna samlas dit och vältrade så stenen från brunnens öppning och vattnade fåren; sedan lade man stenen tillbaka på sin plats över brunnens öppning.
Och han var domare i Israel i sju år. Sedan dog Ibsan och blev begraven i Bet-Lehem. Efter honom var sebuloniten Elon domare i Israel; i tio år var han domare i Israel. Sedan dog sebuloniten Elon och blev begraven i Ajalon, i Sebulons land. Efter honom var pirgatoniten Abdon, Hillels son, domare i Israel. Han hade fyrtio söner och trettio sonsöner, vilka plägade rida på sjuttio åsnor.
Luften i det värdshus, der han logerade, plågade honom, bemängd som den var med osunda dunster; maten, tillagad med stinkande bomolja, qväljde honom, och rummen, låga och illaluktande, voro så smutsiga, att han med sina nya kläder fruktade att sätta sig ned. Kocken i detta hus var honom en gåta, fin och hvitklädd stod han halfva dagen i porten och paraderade.
Skulle man vara klädd på ett särskilt sätt, när man böjde knä inför altaret? Hans far såg på honom, på det plågade uttrycket i hans ansikte. Och han blev ond. Har du inte vett att tacka, när du får en ny kostym? Jo-oo tack, pappa! Det sjöd inom honom. Han kunde inte längre sitta stilla vid bordet, mumlade en ursäkt, och gick in på sitt rum. Var han den ende, som tog detta på allvar?
Min gode lärare, tillade han, jag vill i afton hava er välsignelse. Patern lade sin hand på hans huvud, läste välsignelsen och slöt honom i sin famn, såsom han stundom även annars plägade göra. Nu hördes buller utanför murarne.
Inte vågade han gå hem, och i skolan måste han vara om en timme. Han sprang så våt han var till skolan, sedan han tömt vattnet ur sina skor. På den tiden hade man på landet, där Johan bodde, en väldig skolsal med en stor, härlig, brungul kakelugn. I den plägade gossarne själfva i tur och ordning hvarje dag elda riktiga stockbrasor.
"För att sjunga behöfver man en grön kvist att sitta på", plägade Runeberg yttra, åsyftande därmed icke blott en sorgfri utkomst utan ock det fäste i lifvet, som en regelbunden verksamhet erbjuder. Det var detta fäste han vunnit vid Borgå gymnasium.
»Ja, hon är rädd om sitt rykte», sade han hånfullt. »Du finner det visst dumt, men när det gick upp för mig hvad hon syftade på kom det öfver mig liksom en skam. Tanken på att ha varit i samma rum, suttit i samma soffa som som ces dames plågade mig så förskräckligt. Du får icke bli ond sådant kan man ju icke hjelpa...» »Nej. Jag förstår att du måste känna det så. Men du kunde ha sparat dig det.
Dagens Ord
Andra Tittar