Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 13 september 2025
Men då den välförståndige Petrus sutit en stund där, Trädde han fram och lade den glimmande duken på väfven: "Denna", sade han, "ger dig den raske Mattias från Kuru, Gåfva som karl, ej ofta bestådd åt den fattiga flickan, Är hon ock vacker som du, och som du värderad af alla." Sade och satte sig ned och rökte och började åter: "Icke blott duken han ger, men sig själf han bjuder dig äfven.
Lyckan att få parvagn kom för dessa resande ofta därav, att när Albert såg hästarna vara goda, brydde han sig inte om att fordra skjutsbonde, utan körde ensam; vilket bönderna, när de ser sig få ordentliga åkande, gärna går in på och tackar för. Så hade nu sergeanten och hon farit ensamma hela tiden. Lidköping kom. De började åka på stadens första gata, bred, stor, bra; men litet ojämnt stenlagd.
Öfver detta skede kunde man såsom öfverskrift sätta ordet glädje , ty hon som mången gång känt sig ensam, emedan hon ej haft någon jämnårig att leka med, hon fick nu så många kamrater, att hon knappt visste, hur hon skulle kunna reda sig med dem alla. Förut hade hon rätt ofta frågat sin mamma: "Hvad skall jag göra?" men nu fick hon så mycket att tänka på, att hon aldrig hade tid att ha tråkigt.
Den tutade alla timmar från tio till fyra om natten. Den ringde midt i veckan vid begrafningar och det var ofta den ringde nu under koleratiden. Och om söndagarne, o, då ringde den så, att hela familjen såg gråtfärdig ut och ingen hörde hvad den andra sade. Tutningarne om natten, när han låg vaken, var mycket hemskt. Men värst var eldklämtningen.
De dansande stadnade, man såg, man beundrade, man andades knappt. Nu tycktes den dansande flickan ej mera fly så långt undan, hon stannade ofta för några ögonblick liksom väntande, men hennes kavaljer tycktes ej ha lust att låta den sköna leken upphöra, han försummade med flit flera än ett tillfälle att fatta sin meddanserskas hand.
Nej, Jesu, gif mig kamp och nöd Långt hellre här i världen Än helvete och afgrunds glöd Uppå den sista färden; Men får jag gods och guld, så gör Mig snar att mig förbarma, Och nådigt städs mitt hjärta rör Till hjälp för dina arma. N:o 208. Luk. 16: 1-9. Hur ofta spörjs ej flit och id, För vansklig tid, Hos dem till jorden, höra!
Men systrarna sade ofta emellan sig: "den Sabina, den Sabina! ack hvilken skam komma vi icke att få af henne. Det synes ju tydligt, att det aldrig blir herrskap af henne. Alla hennes anlag äro bara piganlag".
Expediten smålog undrande, ty hon visste icke vem Adolf var. Landegren var en av Almblads bästa vänner. De umgingos ofta med varandra och då juldagen kom blevo Almblads som ofta förut bjudna på middag hos Landegrens. Men Almblads skickade återbud den här gången, de voro tyvärr upptagna man går inte gärna bort på middag för att nödgas äta upp sin allra bästa vän, även om han en gång varit ett svin.
Timmar förflöto. De talade stundom allvarligt, stundom skämtsamt, och ofta voro skämt och allvar så blandade, att det ena ej kunde skiljas från det andra. Men Alma kom allt mer till den öfvertygelsen, att Nymark ej hade sin like som sällskapsmenniska. Slutligen såg Nymark helt öfverraskad på klockan. "Half fem! Och jag, som skulle gå till Lagander på middag." "Hvad skall ni nu göra?"
Mot slutet blev han dock sentimental, som ofta inträffar med äldre personer, och sade med tårfylld stämma: Ja, det vill jag säga er pojkar, det är inte så roligt att vara lärare inte! Då sträckte den pojken, som jag känner, upp handen, och då läraren gett honom lov att tala, sade han: Jag vill bara säga: det är inte så roligt att vara pojke heller ! Om de äldre ville tänka på det litet oftare!
Dagens Ord
Andra Tittar