Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 27 juli 2025
De stora, sjögröna ögongloberna blefvo fulla af tårar; den unga stirrade upp i det stränga ansigtet som hade hon icke förr än nu förstått, hvad det betydde att de skulle skiljas. »Ja», hviskade hon. » Nu behöfde jag dig just.» Den gamla kvinnan strök öfver hennes hår med sin hand. Sitt medlidande kunde hon icke neka henne; dertill hade detta ljusa hufvud alltför ofta legat vid hennes hjerta.
Ehuru jag önskat, att den gamle brukat mera blidhet i uttryck, kunde jag dock icke neka, att hans liknelse inträffade med verkliga förhållandet.
Då veta vi att saken är allmänligen bekant; och känd sak är så god som vittnad. Men du ska inte neka till, att det är du som uppviglat folket med dina lögnhistorier om mördade flickor och annan styggelse. Du har ställt till med spektakel förr och kämpat med synden och djävulen inför allt folket. Men när du fick dig en kanna brännvin och några riksdaler, så gick du hem till ditt.
Den gamla satt ett ögonblick eftersinnande: Jag kan icke neka till att det du säger är riktigt, och vid läsning av dina skrifter har jag funnit en själ med höga syften, vilka alltid misslyckats trots uppbjudande av all kraft. Helt visst får du göra bot för synder, som du begått innan du föddes hit till världen.
Och jag kan svära på, att den man, som blev mitt olycksöde, aldrig kysst eller omfamnat mig och aldrig ha vi heller resonerat om annat än affären. Denna oavsiktliga förebråelse mot oss sårade mig en smula så att jag sa: Du kan dock icke neka till, att både jag och händelserna varnat dig just för den unge mannen.
Dyre, kom, kom snart! JULIA. Du var förstämd helt visst, när nyss du kom; Låt bli att neka det, bekänn det bara. FRANK. Tyst, Julia, tala icke mer därom! JULIA. Hur vill jag annars väl förklara Den kalla, obekanta blick, du gaf Till svar på min? FRANK. Den vet jag ej utaf. Kall kunde den ej gärna vara, Då hjärtat brann JULIA. Jo, pytt! FRANK. Jo, ganska sant.
Kvinnan där borta är ej en häxa utan ett Guds barn, som sörjer över världens olycka och har ett ömt hjärta även för mitt elände. Ty att jag är olycklig, vill jag ej neka. Jag känner mig hågad att gråta och att ångra, fast jag icke rätt vet, om det är endast jag, som förbrutit mig mot någon, eller om ödet också förbrutit sig mot mig...
Om jag följer spången genom skogen, Hinner jag till middan väl ett hemman Och är här med mat i kväll tillbaka. Ingen, om han här i nejden ser mig, Skall åt förarn Anton neka bistånd." Prisande hans mening, svarte Adolf: "Väl, så långt, som mina krafter tåla, Skall jag villigt bära dig på spången; Sedan gå, och före Gud dig åter!"
DANIEL HJORT. Ja, neka, moder, neka mig din famn, så länge än jag håller detta namn, så länge än jag denna klädnad bär, som spunnen utaf Flemings silke är, så länge än jag tjänar denna makt, som folket uti natt och bojor bragt, ja, neka till att skåda på din son, så länge han är sina fäders hån, så länge tils han slitit ur sin själ alt, alt, som var. Till dess farväl, farväl! Fjerde scenen.
Dagens Ord
Andra Tittar