Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juni 2025
När hon nu red på sin åsna och kom ned i en hålväg i berget, fick hon se David och hans män komma ned från motsatta sidan, så att hon måste möta dem. Men David hade sagt: »Förgäves har jag skyddat allt vad den mannen hade i öknen, så att intet av allt vad han ägde har kommit bort; men har har vedergällt mig med ont för gott.
Om vid slutet af den långa bergbron, Där, hvar mellan dunkelt gröna granar Strandens glesa, gula björkar svaja, Om jag där min hustru skulle möta, Ville jag till henne säga: 'Kvinna, Dröj och föd ditt foster här till dagen, Att mitt barn må se i födslostunden, Hur vår Herres värld är glad och härlig, Fast att dröja är oss tungt som döden'." Så han sade: utan akt på talet Åkte förarn fram i lugn sin kärra.
När en stund förgått, så lång som stunden, Innan stormskyn, sedd vid himlaranden, Kommer, brister, haglar och förskingras, Höjde ordet som till tröst den gamle: "Lång är vägen fram till byn, min dotter, Branter möta, bäckar hindra, spångar Finnas ej, och höstregn fyller kärren. Den, som vandrat dit vid morgonrodnan, Är väl knappt, då kvällen stundar, hemma." Så den gamle.
Då kom HERRENS ord till Samuel; han sade: »Jag ångrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vänt sig bort ifrån mig och icke fullgjort mina befallningar.» Detta gick Samuel hårt till sinnes, och han ropade till HERREN hela den natten. Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick för att möta Saul.
Och så somnade han för att möta livets måndagsmorgon och arbetsvecka. Drängen lägger trumf på bordet, blir herre på täppan och kröker till ungtupparna.
»Då är det väl bäst att jag går», sade Fågelsång och reste sig. »För ingen del», kom det i kör. »Prinsessan blir säkert charmerad av att få möta er.» Strax därpå kom också prinsessan, en smärt ung dam, åtföljd av ännu en hovfröken. Hon mottogs med all den ceremoni hennes rang krävde, och Fågelsång bugade så djupt, att han hörde hur det knackade i hängselstropparna.
Jag gick på Strandvägen och det var mitt på middagen. Jag mötte människor och människor gingo om mig. Och så mötte jag Hesselman. Jag kan inte med Hesselman. Han tillhör de karlar, som jag inte vill möta någonstans eller vid någon tid på dygnet. Hesselman är tråkig. Och han har varit det i alla år jag känt honom. Han besvärar mig. Naturligtvis stannade han och naturligtvis måste jag stanna.
Å fy, att komma till mig med en sådan smuts! Har du då ingenting annat att säga mig...? Hur går det min vän, den gamle lagman Algot? Han är försvunnen sedan länge. Han fick hat mot dig på Bjälbo och läser nu lag för sina västgötar. När tid blir, tör du nog möta honom. Och Hulv Skumble, bergmästaren, som kom med järnet? Han har gömt sig i skogarna och skyr att se människor.
Hvad än värre var, hade han anledning att förmoda, att kaptenen redan hunnit ankra och begifva sig från skeppet, och han var därför angelägen om att förebygga den ledsamheten att förfela hans kurs och segla förbi hans båt utan att möta den.
Weitikka eger sjelf kullen med sitt potatesland, sina tallar och sina vindfällen. På detta har hon lefvat i fyratio år. Hon hugger sjelf sin ved och bär den ifrån skogen så nära sin jordkula, att det inte om vintern skall möta svårigheter att få den hem genom snön. Sin potates förvarar hon under sitt golf, och för näten som hon binder får hon penningar att köpa bröd.
Dagens Ord
Andra Tittar