Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 10 oktober 2025
Och jag skall låta undertecken synas uppe på himmelen och tecken nere på jorden: blod och eld och rökmoln. Solen skall vändas i mörker och månen i blod, förrän Herrens dag kommer, den stora och härliga. Och det skall ske att var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst.
En dikt i tre sånger. Till den första kärleken. En gång min första kärlek frågte jag: "Min lefnads stjärna, säg, hur tändes du, Och hvadan äger du ditt milda ljus?" Då sade stjärnan: "Har du sett nå'n gång, Hur lätt en flyktig sky kan skymma mig?" Jag sade: "Än med mörker, än med ljus Ett moln gått opp och dolt dig för min syn; Dock brann du lika klar, sen det försvann."
Och rovfåglar slogo ned på de döda kropparna, men Abram drev bort dem. När nu solen var nära att gå ned och en tung sömn hade fallit på Abram, se, då kom en förskräckelse över honom och ett stort mörker.
Däraf det mörker, på hans panna bor, Den skugga, som de ädla anletsdragen Har öfverhöljt som med ett sorgens flor: Han ser sitt fosterland, en fattig, skyddlös mor, Ett offer bli, på söners mod bedragen.
Ja, då skall du förgäta din olycka, blott minnas den såsom vatten som har förrunnit. Ditt liv skall då stråla klarare än middagens sken; och kommer mörker på, så är det som en gryning till morgon. Du kan då vara trygg, ty du äger ett hopp; du spanar omkring dig och går sedan trygg till vila. Ja, du får då ligga i ro, utan att någon förskräcker dig, och många skola söka din ynnest.
Hon nästan önskade, att fadren inte skulle få arbete, ty de skulle vara så rädda, om han skulle vara borta från morgon till qväll och de skulle måsta vara ensamma i rummet, när det blef skumt, ja kanske också alldeles i mörker. Men denna önskan gick inte i fullbordan.
På er har ej dess blida sommar stråla fått; Den for med Ajas, återkom ej nånsin mer. Här föddens I till blomning ej, till vittnen blott Af våldets stormar, svekets mörker, hatets köld. Hvad ljufvast finns för gudar och för människor, Frid, fromhet, glädje, frihet under stadgad lag, Gemensam lust och vilja, sådant har ej du, Ej de med dig jämnåriga fått skåda här, Blott vi, vi gamle.
Gå till höger, der är min mans kök, der sitter han, och der äro säkert edra känghasor! Madamen pekade med tummen utåt. Liisa vände om. Till höger var ett litet kök, der fans mannen med ett par andra. De voro nästan i mörker. En fotogenlampa halfbrann på skåpet. Det här var sjelfva krogen. En disk ... hela spisen full af ankare, fjerdingar, tunnor.
Mellan trädens glesnande stammar varseblev han en snörrät rand, som skilde den mörknande östra trakten av himlahavet från något ännu mörkare och ännu blåare, havet. Det var havet. Dunkelblått, oändligt, tomt. Tomas drev fram och åter nere vid stranden, med uppvikt krage och händerna i fickorna. Skymningen hade tätnat till ett blåaktigt mörker.
Och jag, som intet märkt av denna storm, som nalkats oss där ute, medan vi av helga runors frid och värme njöto. Säg, vill du icke stanna, medan stormen drar hädan? Stränge herrars makt är kort. Erland . Nej, fader. Patern . Dock din väg till riddarborgen är icke lång, och mörker skyr du icke. Men tag min kappa! Kvinnans verk vid sländan försonar vandraren med regn och blåst.
Dagens Ord
Andra Tittar