Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 september 2025
Lofvat har han stå för mitt svärd, förrn maktlös Hämnarns ljungeld hvilar i domnad hand." Som han sagt det, sågs en vålnad skrida Genom dalen i långsam gång, Upp mot fjällets höjder han styrde stegen Och på toppen trädde, där Fjalar satt. Kungen syntes häpna, när han kände Gråa vandrarens drag igen. Utan ord han satt, och hans hand med svärdet Sjönk invid hans sida i stillhet ned.
En af juldagarne berättade Lasse att han lofvat patrons karlar att komma på bal den aftonen. Lotta blef litet rädd, men ville icke visa det. Lasse gick, fin som i forna dar, glad och småhvisslande som han brukade, då han ännu var Lars kusk. Lotta blef ensam i stugan.
Jag önskade att Antti snart måtte komma hem. Det plågade mig att jag gjort mig skyldig till en orättvisa gentemot honom. Jag hade ett behof att visa honom, huru jag litade på honom och älskade honom. Men Antti hördes ej af. Jag hade redan varit hemma mer än en timme. Han hade lofvat komma strax efter mig och dröjde dock så länge...
Men hon längtade så brännande efter en människa, och Knut Herman hade lofvat komma. Det kunde icke ringa på entréklockan utan att hon sprang till dörren för att öppna och se, om det var han. Minuterna svällde och svällde. När skulle denna evighet taga slut? När skulle hon få dö? Nu ringde det. Nu måste det ju vara Knut Herman. Hon gick nedför trapporna och öppnade.
Hå, det går ett underligt tal här i byn i qväll sade han folk fins, som säger, att Hedda lofvat sin tro till en, men sin kärlek till en annan. När har du hört, att Hedda gått i byn och ropat ut till folket, hvad hon tänker? Vill inte smeden vara nöjd med mig, som jag är, kan han gå till andra. Stackars den qvinna, som tager första tok hon möter på landsvägen.
Jag kom bara upp därför, att jag lofvat det. Det har händt mig en stor olycka. Han kastade sig på en stol vid mitt skrifbord. Hur nedbruten han såg ut! Det grep mig. Han olycklig! Det var som om mina läppar stelnat. Jag kände, hur mina ögon vidöppnades, medan jag såg på honom. En olycka en olycka! hvilket ord, när det var honom det gällde! Jag greps af en hjälplös förfäran. En olycka.
Den lilla familjen satt en stund i skymningen framför brasan och samspråkade, och då brasan brunnit ner, tände modern lampan och klädde sig för att gå ut. Hon skulle gå till prästgården med ett dussin färdigsydda skjortor, som hon lofvat lämna i dag. Syskonen voro nu allena. "Nå, Frits, din hemlighet?" sade Anna nyfiket till brodern, som satt sig alldeles bredvid hennes säng.
Sådana voro de reflexioner undertecknad anställde, medan han förväntansfull studerade den gröna bokens titelblad. Dock, det befanns snart, att författaren lofvat litet mera än han kommit sig för att hålla. De förebilder han åberopar äro blott två, C.
JULIA. Är det då afgjordt, kan jag därpå lita? TRYGG. Var säker! Trygg förstår sig ej på krita, Hvad han har lofvat, löser han kontant. JULIA. Farväl då, gamle kund, ni är galant. Det är, som om jag vore i pensionen: Allt samma skälmeri i hemmet än! Jag tålte aldrig rätt ens där den tonen Och sjunger här likväl den om igen. Fy, jag är stygg, men för mitt hjärtas vän.
Han hade lofvat att komma, alldeles säkert. Jag var så trygg. Kommer farande upp och säger, att han skall gå strax. Och så att han »kanske» tittar upp före klockan elfva, om jag då ännu är visibel. Och så: det är dumt att resa redan på måndags morgon. Såå? Jag skulle kanske ligga här ännu någon tid för att hvarannan dag få höra detta: Jag kommer bara för att säga, att jag icke har tid i kväll.
Dagens Ord
Andra Tittar