United States or Aruba ? Vote for the TOP Country of the Week !


Säg ett ord, annars slår jag huvet av skaftet för dig", vrålade Bob utom sig. Främlingen svarade inte ett ljud, men lyfte åter sitt lemonadglas mot Bob. Bob slog till det, det flög till andra ändan av krogen. sträckte främlingen ut sin hand, tog Bobs ölglas och slog det, inklusive glas, i ansiktet Bob. Ja, se'n var saken klar. "Inget slagsmål i lokalen", skrek Eddy.

Hon kallade Carlsson, och i tonen hördes, att det var något angeläget. Först blev denne ond och tänkte inte svara, men for den lede in i Norman och med skallande stämma gav han ljud: Här, moster! Han kommer straxt.

Han ville som vanligt söka upp den kristallklara "kallkälla", som han visste fanns i närheten. När han, tyst gående fram i mjuka mossan närmade sig källan tyckte han sig höra ljud som af snyftande gråt. Ängsligt deltagande ville han skynda i den riktning hvarifrån de sorgliga ljuden nådde honom. Han gick några steg fram. Men stannade förundrad och villrådig.

Ej talas ord, ej stämmes ljud, Som klingar, som ditt namn, o Gud, fromma läppar ljuder. Där världens makt slår ned med hot den, som det förkunnar, Upprättar du en makt emot Af barns och spenbarns munnar; Du låter stenar ropa det Och luftens flock ej blifva mätt lust att det besjunga. Jag ser mot jorden, och du är Tillstäds, hvart jag mig vänder.

Det föll mig in att ändå närmare bese saken, jag tog nu instrumentet och förde det till mitt öra, under det ryssen oupphörligt slabbrade med sin gälla stämma, och vid det glaset rörde mitt öra hörde jag ett starkt ljud, men endast ett oredigt, förskräckeligt surrande.

Rakel hörde ej, huru det avlägsna sorl, som förnams från norr, kom närmare, huru det allt tydligare blandades med bullret av en folkmassas tramp, det dova, brusande ljud ett sådant månghövdat, tusenfotat vidunder åstadkommer, när det framtränger genom en stads trånga gator och vid varje gränd, varje öppning det stryker förbi, sväller ut och rycker med sig allt.

Såg du rymdernas glada syner Högt från bergen i morgonens stund, Såg du vaknade strålar Dricka skälfvande dimmors dagg? Minns du skogarnas ljud, vinden Rör med vingen de darrande löf, Fågeln jublar och rusig Mellan hällarne bäcken flyr? Eller vet du, hur hjärtat klappar, När vid hornens och hundarnas skall Busken prasslar, och hjorten Står för ögat med hejdadt språng?

Solen ler ju än från kullen, Vikens bölja gungar jullen, Aftonvinden för vår flagga Mot dess strand. Hör du de susande alarnes ljud? Ser du de grönskande ängarnes skrud? Njutom fröjden! Snart har tiden Satt för njutningen en gräns; Nana, snart är kärlekens Liksom sommarns stund förliden. Ren bland löfven blickar torpet fram; Skynden, fläktar, fören dit vår stam!

Tror ni, att det snögar hvetemjöl i våra dagar eller att saffran växer bland väpplingen min äng, den Gud förskona för våra plågoris." "Tror jag det, herr Gyllendeg", inföll den gamla med ett ljud i rösten, som tydligen röjde hennes glädje öfver det lämpeliga tillfälle hon fick att komma fram med sin länge och mödosamt tillbakahållna nyhet, "tror jag, att saffran växer er äng?

Hala styvt! kommenderade Rapp, och Carlsson höll an. Ut saxen dinglade nu pastorns slappa kropp, som förlängde sig otroligt som en hängds. Fira! kommenderade Rapp igen. Håll an bara! Men Carlsson hade redan släppt och pastorn låg som en hög i nässlorna, dock utan att ge ett ljud ifrån sig.