United States or Vanuatu ? Vote for the TOP Country of the Week !
Foglarna kvittrade som förut i träden och barnens glada röster hördes från stranden, men de ljödo ej nu mer i hennes öron så, som förr. Och John kom ej för att se efter henne. Hon halft hoppades, halft fruktade detta. Men han kom ej. För honom var det likgiltigt, om förhållandet mellan dem var godt eller dåligt. Hon grät till dess hon blef så trött, att hon ej mer förmådde tänka, ej ens sörja.
Mäktiga toner ljödo på långt håll emot mig. Vädret var det härligaste, solen sken klart, sjön blänkte, träden voro fullöfvade, och den molnfria himmeln hvälfde sig hög och mörkblå öfver oss. Festklädda människor skyndade förbi mig; de hade försenat sig likasom jag.
Liksom tre basuner ljödo, innan de gamla romarne begynte sina dagsmarscher, den första, då soldaterna skulle stiga upp, den andra, då de skulle uppställas i led, och den sista då de tågade i väg, så också när Jesus kommer; en basun ljuder, när Herren nedstiger, den andra, då de i Kristus döda uppstå, och så den yttersta, då vi som lefva förvandlas. 1 Tess. 4:16,17.
Af jubel ljödo nejdens alla eko; Kring fältet sprungo hjordarna, mot skyn Flög fågeln med sin tungas glada offer, Och människan, den sällaste af alla, Gick majestätlig fram med knäppta händer Att digna ned af andakt inför Gud. Då såg jag i mitt bröst och sökte blott En suck att blanda i naturens glädje Och fann mitt hjärta mera tomt än dödens.
Också på hufvudet bar hon en svart duk, knuten under hakan. Ett ljusbrunt, lätt grasprängdt hår syntes i tunna böljande gardiner där inunder, nedre käken och hakan hade en tendens att framträda något för mycket, eljest var allt harmoniskt i detta fårade, bleka anlete, som dock aldrig varit hvad man kunde kalla vackert. Nu dånade det i stentrapporna och kraftiga steg ljödo i korridoren.
Då ljödo i himmelen starka röster som sade: »Väldet över världen har blivit vår Herres och hans Smordes, och han skall vara konung i evigheternas evigheter.» Och de tjugufyra äldste, som sutto på sina troner inför Gud, föllo ned på sina ansikten och tillbådo Gud och sade: »Vi tacka dig, Herre Gud, du Allsmäktige, du som är, och som var, för att du har tagit i besittning din stora makt och trätt fram såsom konung.
Fader! upprepade Erland för sig själv, det var ett besynnerligt ord av denne besynnerlige pilgrim från avgrunden. Frukta icke, tillade han högt och grep hårt om gossens arm, ingen skall kunna taga dig ifrån mig. Så vandrade de vidare under knakande, stönande och klagande träd, genom blekgult månsken och svarta skuggor. Alltjämt, om än på större avstånd, ljödo rop av många röster: Alako! Alako!
Båten försvann slutligen helt och hållet bakom udden, årtagen ljödo allt saktare, och det blef alldeles tyst. Patronen satt ännu qvar. Det var någonting märkvärdigt med hans sinnesstämning denna qväll, han var under inflytande af det större qvantum starkt vin han nyss druckit och vid hvilket han var fullkomligt ovan.
Han sprang själf först ett par gånger öfver isen och hånade Johan, som var en så rädd stackare, att han inte tordes. Isen hade knakat duktigt vid kamratens försök, hvarför Johan tvekade till en början. Moderns ord ljödo ock för hans öron och samvete, men till sist skulle han ändå visa, att han inte var rädd, tog en väldig sats och slog kana tvärs öfver ån.
"Och låta dem tro, att vi varit rädda för dem!" fortsatte en liten soldat med lyftad näsa. "Ja, vi välja officerare", ljödo flere röster; "hvem blir general?" Innan denna fråga hann besvaras, tilldrog sig en händelse, som gjorde ett svar onödigt.
Dagens Ord
Andra Tittar