Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !

Uppdaterad: 10 september 2025


När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider svårtHan sade till honom: »Skall jag komma och bota honomHövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att du går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, bliver min tjänare frisk.

En stund, och blind, lam, naken syntes Herren För fjärde gången än och tiggde bröd. "Gif", sad' Jodocos, honom hundens del; Råd finner Herren, han, som korpar mättar." Och tjänarn gaf, och tiggarn gick sin väg. Och se, en röst blef spord: "Stor är din tro, Du ädle son utaf din mästare, Och som du tror, skall dig vederfaras."

Han rodnade och neg, kan jag tro. Förre mannen hade visst varit en ordentlig grobian. Och nu var ett litet lam som Atte liksom sändt af himlen. Svara' han ja? Kanske han bad om betänketid! Alltnog, han gaf slutligen efter. Nu är han gift. Niotusen om året, det smakar, det! Han har alltid haft en förbannad tur, medan en annan fattig fan! Ja, det är ett satans elände!

Men strax derefter kom det, som en ångest, man icke kan hålla tillbaka: »När jag icke såg honom trodde jag allting var bra...» »Det hade kanske inte hjelpt om ni varit med honom», sade vännen, som förstod hennes tankegång. »Hvem vet? Han sade för ett par dagar sedan att han var lam invärtes. Det gjorde ett tröstlöst intryck mig hans mor.

Nej, han kan inte det, bekräftade länsman. Han kunde det i morse, det såg jag, jag åkte genom Sutre. Men nu är han lam i benen. Gumman lyfte upp pojken, vände honom fram och tillbaka, kände armar och ben. Larsson, sade länsman, vad är det, som försiggår här i Sutre? Gästgivarn betänkte sig. Det vet jag inte, svarade han. Men nog ser jag, att det är något.

»Hvem själfDen gamla frun spärrade upp ögonen och munnen och såg ut som ett ofantligt frågetecken. »Lotta, vet jag! Förvaltarns LottaFrun trodde att Maja-Stina själf gått från sitt förstånd. »Har Lotta, som är lam, som ännu i går var lam, gått bort? Menar Maja-Stina, att hon är död

Några dagar därefter kom han åter till Kapernaum; och när det spordes att han var hemma, församlade sig mycket folk, att icke ens platsen utanför dörren mer kunde rymma dem; och han förkunnade ordet för dem. kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra män.

Men efter en stund reste han sig försiktigt, strök sig över benen, tog några steg. Nej, han var inte lam. Han smålog vid tanken mormors förundran. upptäckte han Träsken. Han satt bordet som en skräddare, men djupt framåtböjd, omfamnande sina knän och sin fiol. Det stripiga, svarta håret hängde ned över pannan. Basilius smög sig fram, ryckte försiktigt i håret.

»Menar du att du icke kan arbetaHennes ton var sträf och hård af bemödandet att maskera den ångest, som smög sig öfver henne vid hans ord. »Ja», sade han. »Vänta bara. Låt bara lifvet gripa riktigt hårdt tag i digHan smålog åt den ifver med hvilken hon försökte öfvertyga honom och sig sjelf. »Jag fruktar att lifvet inte kan gripa tag i mig. Jag är lam invärtes.

Och allteftersom dag gick efter dag växte ångesten fram och bredde sig ut bottnen af hennes sinne, färgande allt med sin svarta grundton. Och ständigt skenade hennes fantasi utåt samma mörka väg, der den ofta kört sig trött. Åter och åter ljöd inom henne de två orden i hvilka han en gång koncentrerat sin lifsbekännelse: »lam invärtes

Dagens Ord

önskades

Andra Tittar