United States or Anguilla ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men om det var nån som hon riktigt intresserade sig för, då gick hon nästan vart som helst hon kunde inte svara för vad hon gjorde men då måste hon vara kär, förstås, annars var det alldeles omöjligt. Aldrig nånsin i livet skulle det kunna komma på fråga att en karlsperson, som hon uttryckte sig, skulle få komma henne för nära om det inte var fråga om riktig kärlek.
Det var en kort bön, som han lärt av mor sin, och han uppläste den av gammal vana med hög och ljudelig röst, innan han, med ränseln under huvudet och geväret vid sidan, somnade. Det var, med ett ord, den lilla bönen: "Gud, som haver barnen kär, se till mig, som liten är" o. s. v.
Bifall nickade strax kommissarien och talade vänligt: "Gå blott, gå, fast gården sin yppersta piga förlorar, Mer än en piga, ty kär som ett barn har hon varit oss ständigt; Men om hon villigt och gladt, som jag tror, förslaget emottar, Skola i stugan i kväll ej dans och förplägningar saknas."
»Det var väldigt vad den flickan tittade på dig», sade Sylvia. »Hon är väl kär i mig», förmodade Gustav. »Alla fruntimmer ä’ som galna efter mig.» »Ja, är det inte vad jag alltid har sagt? Det gör ingenting hur en karl ser ut», anmärkte Sylvia oskyldigt, och Gustav skulle just replikera något obehagligt, när Prisse kilade uppför apotekstrappan och ställde sig där, viftande med svansen.
Han blev ivrig, kastade av sig filten och började vandra av och an i rummet. Abrahams balja var måhända icke lämpad för folkbad i större skala. Men det fanns andra utvägar. Byk- och brygghuset på söder. t.ex.? Ett otäckt gammalt ruckel visserligen, som icke använts på många herrans år. Men pannmur och panna funnos kvar. Och tunnbindaren kunde i hast slå ihop några kar.
Min vän är min, och jag är hans, där han för sin hjord i bet ibland liljor. Till dess morgonvinden blåser och skuggorna fly, må du ströva omkring, lik en gasell, min vän, eller lik en ung hjort, på de kassiadoftande bergen. Där jag låg på mitt läger om natten, sökte jag honom som min själ har kär; jag sökte honom, men fann honom icke.
Hvad skall mitt offer blifva, O Jesu kär, åt dig, Hvad kan jag återgifva För hvad du gifvit mig? Gods, lif jag gärna bjuda vill, Ja, hjärtat ur mig rifva Och lägga det därtill. Jag tänkte: Om jag hade Allt vida världens guld Och för din fot det lade, Visst såg du därtill huld. Ack, snart jag fann, hur falskt jag tänkt, Ty hvem har, så jag sade, Sitt lif för skatter skänkt?
Budskap kommit: "Du, som lärt att bära Utan klagan sorger, lärt för andras Tröst försaka egen, o furstinna, Som ett helgon kär för våra hyddor, Längre får du ej vår glädje vara: Vilda falkar jaga dufvan, skynda, Han är här, din makes broder, Dmitri." Än en gång har hon blott velat säga Sitt farväl åt ställen, dyra, fulla Af en snabbt försvunnen barndoms minnen.
Men en ung man, som är kär, är energisk, och om det älskade föremålet skall lyckas undvika honom när de bo på samma lilla ö, och i samma pensionat, så måste hon vara i stånd att utföra underverk. Och det kunde inte Gerda.
Låt då din nåd förklarad bli, Låt straffets tider gå förbi, Se mildt till vårt elände, Och var vår fader, såsom vi Som barn oss till dig vände. Gif bröd åt den, som hungrig är, Gif tröst åt den, som sorg förtär, Och tillgift åt oss alla! Låt än oss få, o Herre kär, Vår hjälpare dig kalla! N:o 321. Fosterlandet.
Dagens Ord
Andra Tittar