United States or Sweden ? Vote for the TOP Country of the Week !
Hvarför denna förfärliga ångest? frågar jag mig själf. Hvad är dess egentliga kärna? Låt se. Det är icke själfva skilsmässan. Jag har ju mitt arbete. Det är ännu mindre längtan efter hvad jag tillbakavisat. Det är smärtan vid den tanken, att han kan känna groll och ovilja mot mig. Den tanken är mig olidlig därför, att han varit mig kär eller ännu är det.
Under förbiseglingen De hört en röst från skeppet ropa dessa ord: "Till F'boina styren, om er gudars nåd är kär!" LEONTES. Helt visst var det Eurysakes, som bad därom. TEKMESSA. Hans sista, dyra hälsning var mig denna bön. LEONTES. Och dessa voro fromma nog att vörda den? TEKMESSA. Den hördes af de frommaste bland människor.
Då sade hon till honom: »Huru kan du säga att du har mig kär, du som icke är uppriktig mot mig?
Peltonen höll upp en stund, smålog, men återtog i den gamla tonen: Nå, det var väl min tid då, eftersom jag blef så kär. Inte frågade jag efter hvad folk sade, att du hållit dig väl med en gardist förra sommarn, jag trodde så fast på dig. Bara jag fick dig, så tänkte jag allt skulle vända sig för mig. Och du tog mig.
Men hans tankar sysslade alltjämt med Björkenäsnåden. Tänka sig, att hon är ute och åker med mannen! Honom känner jag, sade Abraham. Det är en snäll karl. Tack vackert! Jo nog är han beskedlig, Hylteniussen. Men si han är tung och olustig, som en överårig tjur. Och så fick hon förstås söka annat umgänge, tösen. Först var det Bergfeldten, kusinen, och det är en liten gesvint kar och löjtnant också.
Han sade till honom: »Abraham!» Han svarade: »Här är jag.» Då sade han: »Tag din son Isak, din ende son, som du har kär, och gå bort till Moria land, och offra honom där såsom brännoffer, på ett berg som jag skall säga dig.»
Det är för resten han lade sig ner och tittade stint i taket eget att det var klockan två, du sa? eget att jag alldeles kommit ifrån det där jag har inte haft ett fruntimmer häruppe på ett helt år, ända sen den där finskan slutade. Jag är inte sådan, jag men vad tusan är det med däj? Är du sjuk? Har du feber? Du ser ut som ett lik! Du är kär, förstås.
Jag trycker mina läppar mot dina, svalt och passionsfritt som kvinna kysser kvinna, ty för mig finns ej detta: »jag törs ej», och jag håller dig kär, som man håller af en stolt och ståtlig fågel eller ett stort, själfsvåldigt barn. Klockan är åtta. Jag har gjort toalett, men enkelt och hvardagligt. Skall han komma? Det betyder icke mycket, om han gör det eller ej.
O, att likväl jag kunnat mindre älska dig Och mera följt din maning, när så mången gång För maktens falska skimmer du mig varnade! Men höll jag väl för min skull kungaspiran kär? Nej, blott för din; att kunna ge den dig i arf Betryggad, vördad, fruktad, därför stridde jag Mot dig, mot gudar, mänskor, ja, emot mig själf.
Han var just motsatsen till den allvarlige och lugne John. I sitt hjerta tänkte Alma, att fastän John nog var henne kär, så tyckte hon ändå mer om Nymark. Sitt samvete lugnade hon med att inte heller John så odeladt hängaf sig åt henne. Han glömde sig aldrig för hennes skull borta från något sällskap, om han blott eljest hade lust att gå; men det hade Nymark nyss gjort.
Dagens Ord
Andra Tittar