United States or India ? Vote for the TOP Country of the Week !
"Red mig en graf, o moder kär, min lefnadsdag är liden; Den man, som fick mitt hjärtas tro, har flytt med skam ur striden, Har tänkt på mig, har tänkt på sig, har följt ert varningsord Och svikit sina bröders hopp och sina fäders jord.
Värden tog sjelf en, drack i ett drag ur det mörka med svarta vinbär färgade bränvin den innehöll, och bad de båda männen göra detsamma. Det går, sade slutligen Antti, vänd till Juuso. Lika gerna kan han der få flickan som någon annan! Visst har hon, kantänka, en annan kär, men som det är en fattig stackare, fästes dervid intet afseende. Kom hit, mor, så skall vi dricka god lycka för brudfolket!
K. fru Moder skall tro, att vid dessa orden kommo mig tårarna i ögonen, efter jag nogsamt visste huru kär drottning Karin förr hade unga Roosen, när hon måste taga gamle kung Gösta. Jag undrade vid mig själv huru jag skulle finna Ebba i denna prövningstiden, och var mer rädder, än min sed annars är, att frambära ärendet mitt, för vilket jag var kommen den långa vägen.
Eva fördes icke en tumsbredd från det hon ansåg rätt. Hon förstod blott, att hon älskade och att hon var eftersträfvad af den hon höll kär. Hon såg sig ej omkring, ej framåt, hennes idékrets koncentrerade sig på detta enda: hon älskade honom, och hon skulle som hans hustru blifva lycklig i ett eget litet hem ett eget!
Sådant var förhållandet: Brackander var kär i Johanna Brant, korporalens dotter!! Men denna kärlek var naturligtvis av lugn och sansad art, ty i stora själar kunna visserligen passioner vakna, men de behärskas och hållas inom tillbörliga gränser.
DANN. Herr Frank, jag ser en blixtrande juvel Uppå ert finger; låt mig fritt bekänna, Att lust till diamanter är mitt fel. FRANK. Hvad sen? v. DANN. Jag menar, om ni sålde denna? Höj pris, om det på pris beror. FRANK. Dess pris, herr Dann, är högre, än ni tror, Den löses ej med guldet i er låda; Den är mig kär; näst mina ögon båda Det enda arf, jag äger af min mor.
Det finns andra flickor än i den här lilla hålan! Stellan skakade på huvudet: Nej, jag ä inte kär. Kalle gick. Stellan började gå av och an på sitt rum. Helst skulle han ha velat gråta över det tunga öde, som vilade på honom. Han tänkte på sin mor. Om hon hade levat?... Men han skakade på huvudet. Hur skulle det ha kunnat förändra något?
I Herrans hand jag lämnar mig, När mina ögon sluta sig; När jag ur sömnen vaknar opp, Är Gud min glädje och mitt hopp. Kär kommer nattens stilla ro, När jag mig Herran fått förtro, Och glad ser jag en dag igen, När jag med Gud får börja den. Min gode hjälpare är han, Som för all nöd mig skydda kan, Min väktare, som hör och ser, När jag ej hör och skådar mer.
Utanför bron låg sumpkistan med sitt hivspel, och utmed brons långsida gick ett räcke, som var fullhängt med vakare, fästor, draggar, sänkor, linor, långrevar, krok, och på broplankorna stodo strömmingstrummor, tråg, tinor, kar, bunkar, långrevslådor; vid brohuvet låg en sjöbod fullhängd med vettar, till havsskytte uppstoppade ejdrar, skrakar, prackor, svärtor, knipor, och under takskägget lågo på hållare segel och master, åror, båtshakar, rortullar, öskar, isbillar, lakklubbor.
»Jag vill stå upp och gå omkring i staden, på gatorna och på torgen; jag vill söka honom som min själ har kär.» Jag sökte honom, men fann honom icke. Väktarna mötte mig, där de gingo omkring i staden. »Haven I sett honom som min själ har kär?» Knappt hade jag kommit förbi dem, så fann jag honom som min själ har kär.