United States or Bolivia ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men han spottade betänksamt, och en menskokännare sådan som Juuso kunde förstå att han med synbart välbehag emottog frieriet.
Sedan föll honom Kaisa från Taipale i hågen, men det sades att en äldre hemmansegare redan till hälften fått hennes löfte, och då återstod ju ej andra än den ovänliga och magra Käsämäkidottern, som var så illa omtyckt af allt manfolk i byn, och Leena, enda dottern af en förmögen bonde uppe på backen. Det var för henne han slutligen beslöt sig. Sakari hade vidtalt Juuso för talmanskapet.
Så talte gamle Juuso från Aatari, han, talmannen vid oräkneliga frierier i socknen, och hvad han i den saken förmenade ansågs af de unge friarne som fullkomligt tillförlitligt. Sakari skulle således på frieri. Först hade han tänkt på Riita, gårdsdottern från Kiala, men hon var för ung och okunnig.
Seså far, upp nu, lossa på penningpungen och säg till mor om en sup! Nu är det sagt hvad som skall sägas. Eller vill ni höra ännu mer? Antti strök håret från ansigtet, nickade uppmuntrande, och Juuso fortsatte: Nå, en rigtig arbetsmyra är han dessutom! Han super inte mer än de andra och har aldrig varit en sådan qvinfolksfångare som mången annan här i socknen.
Juuso hade slutat och for med fingrarne genom sitt hår. Kalliola-husbonden satte sig till rätta på bänken och gaf med en vink åt sin hustru till känna, att han ämnade emottaga gästerna väl. Värdinnan framsatte tvenne i blodfärg målade stolar, gick ut och återkom om ett ögonblick med en bricka, på hvilken tvenne stora kaffekoppar stodo.
Värdinnans syster satt och spann ännu på helgdagsqvällen, men det var sista rullen som gick. Ingen rörde sig i stugan. Juuso från Aatari steg midt på stugugolfvet, sen han först en stund stått och stampat vid tröskeln, der en knippa granris låg utbredd.
Denna ingalunda svala drägt midt i sommarhettan vittnade, enligt ortens sed, om en särdeles hög grad af gedigen elegans, som fullständigades af högkulliga hattar af grof filt, hattar hvilka buros något bakut på hufvudet, så att de solbrända och för tillfället blankskinande och högtidliga ansigtena rigtigt väl framträdde. Så gingo de, Juuso förut, friarn efteråt.
Till venster låg »dagligstugan», den plats i huset som beboddes af alla familjens medlemmar, både värdfolket sjelft och tjenarne. Utan betänkande steg Juuso hit in. Här var det nästan mörkt, dagern kom högst sparsamt in från de små dubbelfönsterna, dunkla af dam och rök. Men när ögat vant sig vid skymningen, urskilde man föremålen.
När skall du ha henne, Skräddar-Sakari? Det kan lysas i nästa söndag menade Sakari, som nu för första gången yttrade sig, och vill ni, mor, som jag, så blir här en riktigt munter dans den qvällen. Mor nickade, far log. Juuso tog en pipa från fickan och stoppade i någonting grått, som mer liknade ljusgrönt vasshö än tobak.
Juuso var också just rätta mannen. Han var gammal och van, hade lagom anseende, en viss förmögenhet och en talförhet, som gjorde honom särdeles passande till en sådan affär. Och så öfverenskom man att gå till Kalliola-Antti för att af gubben begära hans dotter Leena till hustru åt Sakari, ortens enda skräddare, en knappast mera ung, men välbergad man af stadgad karaktär och fläckfritt rykte.