högkulliga

Uppdaterad: 7 juli 2026

Denna ingalunda svala drägt midt i sommarhettan vittnade, enligt ortens sed, om en särdeles hög grad af gedigen elegans, som fullständigades af högkulliga hattar af grof filt, hattar hvilka buros något bakut på hufvudet, så att de solbrända och för tillfället blankskinande och högtidliga ansigtena rigtigt väl framträdde. Så gingo de, Juuso förut, friarn efteråt.

Daniel Sten - Bland ödebygder och skär: Berättelser från Finland