Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juni 2025
Kölden var den 27 Sept. så skarp, att om någon under bygnadsarbetet tog en spik i munnen, frös denna genast så fast, att blod följde med, då den åter togs ut. Den 29 Sept. på eftermiddagen gick vinden öfver på ostkanten och medförde under natten och följande dagen en så våldsam snöstorm, att det icke var möjligt för manskapet att hemta drifved.
Med möda kunde han röra den och gå till stranden, der han hade sin häst hos en fiskarhustru. »Bara hon kunde bättra sig, innan det blir för sent.» Han körde öfver isen. Kölden knep om öronen. Samuli satt med pipan i munnen och lät det gå som det bäst kunde. Den uttröttade hästen drog och knogade, men det led inte.
Den af ohyflade trästycken hopfogade vinterhyddan var naturligtvis något luftig och kunde icke hållas tillräckligt varm med ved allenast i den mån kölden tilltog.
Ja, ute ser jag vinter blott Och inne likaså; Och om till världens slut jag gått, Jag såge den ändå. Blef lunden grön; blef nejden varm, Blef dagen ljus och klar, Låg kölden i min egen barm Dock lika ödslig kvar. O, du mitt ögas fröjd och vår, Jag dig ej återser, O, du mitt hjärtas sol, du går Ej opp ur grafven mer. Min själ var din, min känsla din, Ditt lif var lif för mig.
Hvar morgon nickade Ina ett godmorgon åt sin gumma; middagstiden, då solen började kännas något varm, frågade hon henne litet oroligt, huru hon mådde, och om qvällen, när hon gick att lägga sig, sade hon: "godnatt du, ser du hur varmt och skönt jag har i min lilla säng, och du måste stå hela natten i kölden. Men se det har du för att du är drottning".
Skymningen har fallit på. Mörkret upplyses af en ensam stjerna. Kölden knäpper i knutarne. Ute knarrar det under fötterna när man går. Håret betäckes med rimfrost. Borta i skogen låter det som om någon gret. Det är ulfven som »sjunger». Far och mor bada, i bastun äro flere, men icke Matti och Annikka. De ha gått hem igen, de hade glömt qvastarne, de tanklösa barnen.
En dag kom hennes lilla syster Ulva ensam gående genom skogen. Kölden hade nupit henne i kinderna och hon var rödblommig och vit. Ingen kunde förstå, hur hon hade hittat den långa vägen, men folket nändes icke göra henne något ont utan ledde in henne i salen.
Det är dock endast i några droppar vi här kunna återgifva detta störtregn af prat, öfvertygade om att skuren, i sin helhet lössläppt, skulle dränka läsarens tålamod i en syndaflod. Herr Flygerman var den, som först drabbades: "Aj, aj, hur tunt klädd kusin far ut i kölden", sade hon, "Gud bevare någon från att förkyla sig för min skull.
Jag borde gå; min hand börjar också värka i kölden. Vänta, herr Gyllendeg, er betalning kommer nog! Huru skall jag få nyckeln blott? Med dessa ord, dem han sakta och afbrutet uttalade, hade han satt sig ned på en trappa af stegen utanför Sannas fönster och föll snart i ett tyst eftersinnande.
Han bar hjälm på huvudet, svärd vid sidan, men var i trots av den stränga kölden endast skyld av ett djurskinn kring midjan. Anländ till staden, hörde Krysanteus där, att det rövarband, som innästlat sig i Parnassens klyftor, ännu fortfor att härja i omgivningen.
Dagens Ord
Andra Tittar