Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 12 juni 2025
Hvarför hade hon legat här i boden i kölden? Hvaröfver sörjde hon? Ah! Således medvetandet af denna olycka, som hon så länge burit utan att hafva känt den. Hvad sörjde hon? Förlusten af honom, honom, som, det kände hon nu, icke var henne värd? Det kom med ens en så skön välsignelserik känsla af nåd öfver henne, af Guds nåd. Gud, som hon nyss glömt.
Det är en hop små grå kojor, utan ordning kastade bredvid hvarandra af ödemarkernas arkitekter, bönder som aldrig sett någon stad, och hvilka aldrig med sina bygnader eftersträfvat någonting annat än att nödtorftigt skydda mot kölden och skyla mot regnet de varelser, som skulle bo i husen.
Hvad gör du här, Hanna? frågade Bella gladt, och en ström af värme skjöt igenom henne oaktadt kölden. Hanna rodnade. Den stackarn stod här och snyftade så bittert och hans små öron voro alldeles hvita. Seså, unge, sade hon med myndig ton, gråt ej mera, utan gå hem och bed mamma ännu en gång gnida dina öron med snö. Pojken, som kunde vara sex år, gret än värre.
Ingen kan nu förmå mig att vända om. Jag tackar dig, Magnus, för att du visade mig hit, fast tiden var knapp. Låt oss nu fortsätta vår färd. När Valdemar såg henne i sin närhet, som hon satt där rödnupen av kölden, bröt glädjen fram genom vreden. Fast han varken hade brynja eller huva, glittrade det om honom som från de blankaste stålringar.
I mörker och köld gick en liten flicka omkring på gatorna i den stora staden. Hon var fattig, den lilla; hon hade hvarken strumpor eller skor. Fötterna voro röda och blå af kölden, och hon skyndade utefter gatorna för att sälja tändstickor. På morgonen, när hon gick hemifrån, hade hon visserligen haft ett par träskor på fötterna.
Hon undrade om det var människorna eller änglarna, som brukade tända de där ljusen om kvällarna. Eller blefvo människorna änglar, då de kommo dit upp? Och små barn, som dogo tidigt, hvem månne vaggade och skötte dem? Eller kanske behöfde de ingen vård i himmeln? Silja öppnade dörren och ropade henne in. Hvad i världen sitter du därute i kölden för?
Länge har min sång i kölden, Länge i det dolda varit; Nu jag vill ur kylan sången, Visorna ur kölden hämta Hit till hörnet af vår järnbänk, Ändan af den fasta plankan, Under dessa sköna sparrar, Denna vidtberömda takås, Lossande mitt nystans ända, Knuten lösande af bunten. Så en vacker sång jag sjunger, Låter väl en härlig ljuda, Sen jag rågens kärna njutit Och med kornet mig förfriskat.
December månad skaffade holländarne mera bekymmer än November, kölden tilltog, brännmaterialen visade sig otillräckliga, snöstormarne försvårade vistandet i det fria, proviant och dryckesvaror voro otillräckliga för en sådan öfvervintring.
Efter dessa anordningar tog kaptenen vår gamle kund i handen och förde honom ned i kajutan, hvarest en god brasa i kaminen och den ångande lukten af varmt toddy gjorde ett ljuft afbrott mot kölden och mörkret på däck. "Stiltje och läsegel!" började han nu; "jag ligger här som i en säck, och innan dagningen simma väl kronans båtar kring mig som ålar kring en rutten fisk.
Färm var han, aldrig dåsig, Nu bar det ändå till fjälls. För kölden han dragit på sig Storstoflor och vargskinnspäls. När så han gick mot faran, Som vanligt i främsta led, Och sjönk i den brustna skaran, Hvar gång han sin fot stack ned, Då svettades gubbens panna, Då kände han tung sin plikt, Då måste han stundom stanna Inunder sin gräsliga vikt.
Dagens Ord
Andra Tittar