Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 4 november 2025
Jag kommer ständigt från sådana möten med en nedslagenhet, en tryckande känsla, som följer mig hela dagen, och ofrivilligt hvilar jag med min tanke på det bekymmer, jag skulle känna, om jag vore en dessa människoblommors högre broder och hade dem under min vård, såsom jag här har stoftblommorna i min trädgård. Och nu slutar jag mitt långa bref med de varmaste hälsningar från Rosa.
Men då de sökta hon funnit och såg dem närma sig redan, Steg hon på sidan af vägen och väntade. Vänligt till henne Talte ett blidkande ord vid förbigåendet flickan: "Hvarför kommer ni hit och tröttar er, gamla Susanna, Släpar om dagen och hvilar ej ens, när aftonen nalkas? Se, vi hinna ju hem, om ni än ej ropar och söker."
Hans sjunde ord, så fullt af frid, Hjälp, Gud, oss i vår sista strid Det i vår suckan blanda: "I dina händer, Fader blid, Befaller jag min anda." N:o 161. Kristus i grafven. Kom tyst, kom tyst, han hvilar nu, Stör ej hans ro, hans sömn är ljuf På mycken vedermöda; För kamp på jorden fann han frid I grafven hos de döda.
STÅLARM. Tack Ebba! Jag har ej sofvit uppå tvänne nätter. Bort, bort, du svaghet; kungen kallar dig! Upp, trötta tanke, eftervärlden manar; natur jag vill besegra dig! Hur var det? Vår krigshär slagen är. Då hvilar alt på oss allén'. Dock, ännu låt oss hoppas på hjälp från Polen. Här befälet kommer, som hit till sista råd jag sammankallat. Tredje scenen. De förra. Officerare. Daniel Hjort.
Nyss log hon den lilla, så frisk och glad Och sprang där så lekfull som vinden Omkring ibland spirande blommor och blad Med skäraste rosor på kinden. Nu hvilar hon stilla, en vissnande knopp Så blek och så kall i sin kista Och bror lille sörjer som funnes ej hopp, Han sörjer så hjärtat vill brista.
Så att ni inser att om denna grund blir underminerad, så vacklar hela den stora byggnaden, hvarpå allt affärslif hvilar. Jag har nu kommit till slutet på mitt tal om »pengar». Vi skola nu tillämpa fakta på den nuvarande situationen och komma genast in på silfverfrågan, den viktigaste af alla och hvilken kräfver hela er uppmärksamhet.
Då naturen suckar, då dess tempel skändtas, Då dess helga dagar till en natt förvändas, Hvar är hämnarn, bröder? När skall hjälpen komma, Bringande frid öfver sköflade land? Se, af våld ej krossadt och ej skrämdt af glafvar, Hvilar än det Ädla mellan blod och grafvar, Och till gudabarnet stiga änglar neder, Ammande slumrarn med frihet och ljus.
Lika endrägtiga som lemmarne i en kropp äro, blir då menniskornas förhållande till hvarandra. Men det synes, som skulle äfven då en skillnad förekomma, nemligen emellan dem, som bo på jorden och dem, som bo i staden, ty ehuru den öfver 200 svenska mil höga staden kommit så lågt ned, att den hvilar på jorden, måste vi ändå tänka oss, att jorden är ett och staden ett annat.
Då log den vördige vänligt och sade: "Akta det icke, min vän, och förlåt, att mitt öga beständigt Hvilar på er, ej plägar jag så bespeja en främling; Men i ert anlet ser jag en bild, som är dyr för mitt hjärta, Ser af en ädel man, af den äldste, jag ägde bland vänner, Liksom den varmaste äfven, de oförgätliga dragen.
Väl sitter Balakitg i molnen och skakar sina långa, krusiga lockar, så att stormen dånar i träden; men barnet hvilar i moders famn, icke behöfver det rädas för vinden. Nej, nej, snart blir det lugnt och träden stå still, ty han tröttnar att skaka sina lockar. Snart väntar Savina maken hem, så glad, så glad. Hon smyckar sitt hår med blommor så röda. Deraf skimrar himlen i aftonglöd.
Dagens Ord
Andra Tittar