United States or Gibraltar ? Vote for the TOP Country of the Week !


God dag, Ada! . . God dag, Pelle! . . . God dag! God dag! hördes från alla håll. Godt nytt år, Gerta! .

Men med snabbare färd till den trefliga stugan förhand Flydde hans tanke likväl, och han talade tyst i sitt sinne: "Nu är glädjen ej dyr, nu börjar man helgen i stugan, Kastar bekymren i vrån och arbetsdräkten i kistan, Tänder de strålande ljusen och strör halmkärfvar golfvet. Vore det jul också i den präktiga salen där oppe Nu som förut, när lekar och sång där hördes beständigt!

Tungt och långsamt drog hon andan der i sin vagga och såg mot taket utan att röra ögonen, liksom väntade hon att någon skulle komma och taga henne. Hellu smög sig till sängkläderna i knuten och kastade sig ned der framstupa. Af kroppens skälfningar syntes det, att hon gret, fast inga snyftningar hördes. Holpainen satt lutad och med hufvudet nedböjdt nästan till knäna.

Ty ur djupet af hans häkte hördes den visa, som, ehuru den först senare i blott tolf exemplar trycktes af hans ifrige beundrare, erkebiskop Erik Benzelius, dock genast gick ut öfver hela landet som en folksång och bibehöll sig folkets läppar nästan till våra tider: »Skulle jag sörja, vore jag tokot, Fast än det ginge mig aldrig slätt.

Ock-ock-ock! hördes Carlsson medlidsamt, när han såg föråldrat bruk en god jord. Ock-ock-ock, barnsligt! Ingen människa i världen har träda mer, utan klövervall, och när man kan ta gröda alla år, varför ska man bara ta vartannat?

Utför nipan här kom dom nu är dom bakom klippsten här bredvid ." Ante stod stel som en bild. Han hörde tydligt han som Maglena ilsket hundgläfs, som hastigt närmade sig genom småskogen, hvilken gick nerom nipan. Bortom en brant stenvägg, som sköt ut midt i nipan hördes eggande rop af karl- och pojkröster. Nu prasslade och bräcktes grenar alldeles invid dem.

"Kom, och låt de ligga", murrade Anna-Lisa. "De låg int bra, och lillgranen där ba mej göra'n fin", skrattade Maglena, "men nu håll jag te bli trött." Det hördes rösten att Maglena inte var munter som hon låtsade vara. "Ställ dej bakpå medarna en stund, får du hvila", sade Ante. "Anna-Lisa och jag rår nog me er alla tre en bra bit.

Men boet var godt att ha. Vi ta' det igen, vi ta' det igen. Sol och vår. Intet nödår. Sol och vår!" olika dialekt och i olika melodier klingade från små fågelstrupar, "sol och vår", bo och ungar"! Långt, långt inne i skogen hördes det. Barnen lågo stilla och lyssnade. De hörde huru orren spelade, och visste väl huru lustig han såg ut, när han till spelet dansade rundt, rundt.

Nu fick hon nog och simmade några tag sida, men fick i detsamma se Hanna tätt bredvid sig och gaf till ett glädjeskrik, som hördes långt upp till gården.

Han var i ett drömlikt tillstånd, vari hänförelse, lugn och värme blandade sig med obestämd längtan. Kommen ett stycke innanför den Akarnaniska porten, mötte honom en hop män och kvinnor. Där är Batyllos. Han kommer, som om han vore kallad, hördes en röst i hopen. Där är han! Där är han! Hopen uppgav ett vilt glädjeskri vid åsynen av den gamle. Olivhandlaren och giftblandaren!