United States or Christmas Island ? Vote for the TOP Country of the Week !
Bevara, Gud, vårt fosterland, Håll öfver det din starkhets hand Och var dess hägn i strid som frid, I sorgens som i glädjens tid. Här se vi, hvad oss mest är värdt, Allt, hvad vi skatta dyrt och kärt; Ej fjärran finns en bygd, ej när, Som är för oss, hvad denna är. Här hafva våra fäder bott, Arbetat, kämpat, hoppats, trott; Här äfven vi vår boning fått Med samma lif och samma lott.
Det är så, ropade Hartman i det de sväljde var sin liten vit kapsel, fortsätt, kommer då ingen till konungen i mörka natten? Låt oss dricka också, nu lever jag igen! Då steg ur tunga mörkret till sängens purpur fram en prins med törnekrona och sår i sina händer. Hans rivna mantel grånade av långa vägars damm. Han sade: jag vill föra dig till glädjens fjärran stränder.
De bjödo oss med spe och tvång: Upp, spelen, sjungen glädjens sång Som förr i Zions skara! Hvem ville spela mer i band, Hvem sjunga i vår träldoms land, Hvem kunde glader vara? Jerusalem, din helgedom, Om jag den kan förgäta, Må tungan låda vid min gom Och glöd mitt hjärta fräta.
Och samma själ, hur blid, hur varm den var i hemmets ro; hans blick, hur ljuf och klar! O! jag vid detta hjärta hvilat har. Ah! hvem är ni! Hur har ni kommit hit? KATRI. Ohörd som sorgens suck i glädjens sal, omärkt som, bland de mäktige, föraktet. EBBA FLEMING. Bort hemska syn! Bort dit, hvar'från ni kom. KATRI. Det är för långt tillbak's till Österbotten.
De offrade ju blommor och rökverk åt livets och glädjens gudamakter och kransade de sköna bilder, som konsten skänkt av dessa. Kristianerna däremot knäböjde för sina helgons benrangel.
Och han svarade och sade till männen: »Gån tillbaka och omtalen för Johannes vad I haven sett och hört: blinda få sin syn, halta gå, spetälska bliva rena, döva höra, döda uppstå, 'för fattiga förkunnas glädjens budskap'. Och salig är den för vilken jag icke bliver en stötesten.»
Främmande för alla sorger, Satt jag, glädjens bild, på fältet, Satt med honings-håg på tufvan, Satt, en blomma lik, på lindan, Lekande, förtroligt sluten Till den muntra syskonringen, Sakta smekt af vädrets ande, När han kom med blomsterdofter Från det honingsrika landet.
Glädjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djävulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar är kort.» Och när draken såg att han var nedkastad på jorden, förföljde han kvinnan, som hade fött gossebarnet.
Strid på brädden af en graf, Segling på ett vredgadt haf, Sträfvan på en stiglös stig, O mitt lif, jag nämner dig. Längtan fyllde seglarns håg, Hafvet för hans öga låg: "O, där bortom purpurskyn Vill jag se en högre syn, Vill jag nå en bättre strand, Ljusets, fridens, glädjens land." Seglet svällde, hoppet log, Mot det vida skeppet drog.
Man trodde glad, att allt var slut Och sof helt lugnt och sött; Men bäst vid drömmens barm man låg Och guld och gröna skogar såg, Så skrek en skyltvakt: "I gevär!" Och då var Kulneff där. Man följde makligt en transport Långt skild från ryska härens stråt, Man åt och drack af bästa sort Och drack på nytt och åt; Men plötsligt, midt i glädjens stund, Kom Kulneff som en obedd kund.