United States or Côte d'Ivoire ? Vote for the TOP Country of the Week !
Han slöt, hans panna sjönk, hans stämma dog Uti en ström af tårar, bittra, strida. Han hade talat till en broder nog, Och nu med öppen famn ett steg han tog Och tycktes af hans famn ett möte bida.
»Har jag fött dig i smärta?» sade hon, som om hon talade för sig själv. »Nej, i lycka har jag fött dig, i lycka och jubel, en lycka, så namnlöst stor, att jag aldrig vetat det förrän nu.» Hon drog mig ned i soffan och lutade sitt huvud mot min axel, kröp ihop i min famn, som ville hon finna skydd mot all världens sorger och tyngd.
Och kanske se'n du höra får, när du en gång för Honom står: "Jag frusen var och sorgsen gick, och då hos dig ett hem Jag fick!" Så öppna hjärta, hem och famn, gör allt i Herrens Jesu namn! Ella . En flickskola i Indien. Med teckning.
Denne ur fadrens famn sig skilde och nalkades flickan, Fattade sakta dess hand och rörde dess glödande läppar Lätt som en sommarvind med en kyss, ej mött och ej undflydd. Icke ett ord blef taladt. Med ömt, halft tvekande saktmod Drog hon sin hand ur ynglingens hand, den blomstrande flickan, Ordnade kopparna snart och den doftande drycken omkringbar.
En kvinna hos dig, som levde i veklighet och yppighet, i sådan yppighet och veklighet, att hon icke ens försökte sätta sin fot på jorden, hon skall då så missunnsamt se på mannen i sin famn och på sin son och sin dotter, att hon missunnar dem efterbörden som kommer fram ur hennes liv, och barnen som hon föder; ty då hon nu lider brist på allt annat, skall hon själv i hemlighet äta detta.
Jag förstår, att du känner dig schönerad, men ser du, mitt barn, jag är en rättfram man och säger min mening. Och så är Kristoffer. Och nu tiger du. Ser du så glad han blef, Lina! Tag honom i famn, tösen min tag honom i famn jag befaller dig det. Och Herren vare med eder liksom med eder vare ock Herren! Detta var en härlig, välsignad, lycksalig, oförglömmelig stund.
Hans hjärtas utkorade kom själv och öppnade, men i och med henne kom Karl Antons livs största överraskning, ty i stället för att bedårad störta i hans famn började hon fnittra. "Gud, vad du ser lustig ut, Karl Anton. Hi-hi-hi! Har du gått genom sta'n så där? Hi-hi-hi!" "Vad är det?" frågade Karl Anton ängsligt, och snurrade runt, i ett fruktlöst försök att se sig själv överallt på en gång.
Då tänkte hon på det där, som hindrat flicksnärtan att hoppa ur kärran rakt i famn på gästgivarn. På det där, som kommit tungan att löpa med otänkta tankar. Inte var det det, att hon haft en annan kär. Hon mindes knappt vilken. Kunde ha varit jungman med blå halsduken. Kunde också ha varit någon annan. Hon mindes icke.
Johan stannar och lyssnar: der var Klara förfärliga klockor, som ringt in hans sorgliga barndom, der var Adolf Fredriks, som skakat honom in till Jesus den korsfästes blodiga famn, der var Johannis, som om lördagarne förkunnat Jakobs skola att veckan var slut. En sakta, sydlig vind förde larmet ut ur staden och det genljöd under de höga tallarne, manande, varnande.
Fly hon ville, fly långt bort från nejden, Så det tyckes, nänns dock icke störa Slumrarn i sin famn, den späde Igor, Som så långt ifrån och dock så nära Till sin mors bekymmer somnat stilla, Medan yr på stranden än hans broder Jagar sländor, vilsnade från vattnet. Så hon dröjer; hvadan hennes oro?