United States or Nigeria ? Vote for the TOP Country of the Week !
Di ä alldeles förstörda. Stellan såg länge på Edgar, innan han tog den i sin famn och bar den tillbaka in i barnkammaren. Då hörde han sin pappa komma. Han störtade ut i tamburen: Pappa, pappa Hon har Edgar Hon har slagit Vilken hon? Ida !!! Hon har slagit sönder Edgar! Ja, det var ju tråkigt det. Han såg på sin far med blicken hos en åklagare inför rätta: Ska pappa inte ge henne stryk?
Det ångande teet Spridde sin doft, då hon skred med sin lindriga börda till bordet, Där i sin faders famn hon ännu såg främlingen sluten.
Och liksom ett djur oemotståndligt drivs mot den förödande elden, så rusade hon rakt i Apostelns famn, bet honom, där hon kom åt, klöste och sparkade. Då återfick Aposteln sin rika talegåva. Han fängslade flickan i sina starka nävar, han lät orden spela som trumpetfanfarer, smattra och klatscha som salvorna från ett batteri. Och ett fint skum av vit saliv yrde kring hans läppar.
Skulle Herren åter lemna qvar de troendes barn, hvem skulle då taga vara på dem? Barnen skola lika litet frukta för Jesus då, som när han kallade dem till sig och de utan fruktan så trodde på den vänlige främlingen, att de läto honom taga dem upp i sin famn. Detta är troligen meningen med orden: "Dessa små, som tro på mig ." De voro icke rädda för honom.
Assim kokade mat i en kittel över elden och sade intet. Singoalla slöt Sorgbarn i famn, höljde honom med kyssar och frågade efter hans fader. Min fader! svarade Sorgbarn. Ack, jag vågar i dag icke kalla honom fader. Han är vred och säger, att han drömt en ryslig dröm i natt. Sade han en ryslig dröm? frågade Singoalla eftersinnande. Ja. Det är omöjligt. Han älskar mig.
Dig såg jag äfven, lund, där jag en gång För Minna blottade mitt hjärtas lågor, Där lättbevingad, svalan lik, som sväfvar Mot vårens famn ur sundets purpurvåg, Bekännelsen flög öfver hennes läppar Och hennes blickar gräto pärlor till En krona åt min segrande förhoppning.
Du har kommit till mig, för att min missgärning skulle bliva ihågkommen, så att min son måste dö.» Men han sade till henne: »Giv mig din son.» Och han tog honom ur hennes famn och bar honom upp i salen där han bodde och lade honom på sin säng.
Mottag mig nu och låt mig en vingad stund Bland sömn och drömmar bo i din stilla famn! När första morgonstrålen glöder, Väntar mig Frigga på kullen redan. Hvad jag är säll!
Han stod och vred sin mössa mellan händerna, tystnaden började förefalla honom ohygglig. Då kom han att tänka på sin flicka. Han vecklade henne ut ur det våta svepet, lyfte henne upp och lade henne i sin mors famn. Detta är Elsa, sade han. Etelka är död. Den gamla förändrade icke en min, och barnet låg som ett vedträ i hennes armar. Det var en liten tattareunge med stripigt hår och läderbrun hy.
På år af nöd blir slutet död; Nej, dröj, jag ensam går!" "Nej, gode, nej! Ger kärlek ej I farans stund oss mod? Af kvinna kan den göra man, Af svaghet hjältemod. Ser jag din hand på bågens band, Skall jag ditt öga bli, Och så mot nöd och så mot död Förente kämpa vi." "Se, skogens famn är blott en hamn För vilddjur och för brott; På ditt gemak blir molnet tak, Och skyl ge löfven blott.