Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 juni 2025
En dag bringar Revue des revues mig ett porträtt av den amerikanske siaren och helbrägdagöraren Francis Schlatter, som år 1895 botade 5,000 sjuka och därefter försvann utan att någonsin åter bli sedd på jorden. Men nu befanns det, att denne persons drag företedde en förunderlig likhet med min kamrats.
Han skulle icke komma mer så regelbundet som förr, hon skulle icke ha den glädjen att se honom dag efter dag, att känna hur hon vann honom steg för steg, hur hans kyla smälte och hans skygghet försvann.
Det var en god människa och han förmanade mig att aldrig forska efter min far utan tro och arbeta. Varför dröjde han då inte hos dig? Han talade irrlärigt och till sist förbjödo prästerna honom alldeles att undervisa mig. Sedan försvann han ur mitt liv, tyst och brådskande som jag alltid sett honom komma. Jag växte upp och Inge blev konung.
Ska vi gå i skogen? frågade Mari och såg på herr Axel. Nej, nu vill inte jag! svarade han. Förra gången ville inte du! Så kan det vara! Mari gick in igen och dansade hela afton med samma lugn som om hon burit vatten eller rensat fisk. Året därpå var hon förlovad med en hederlig skomakargesäll, och försvann ur historien.
Och just med hänseende till Karmides! Ja, min fader. Ha de aldrig upptäckt något spår efter den späde gossen, Hermiones broder, som för sexton år sedan försvann ur deras hus? Förmodligen icke. Krysanteus sörjer honom ännu.
Löna dig för mödorna och striden Dessa lemmar, stämplade af tiden, Denna längtan, som sitt mål ej hann? Eller gömmer det förödda tjället Någon njutning, någon skatt i stället För den glädje, som kom in med våren Och som gäckande med den försvann? Ja, i djupet af ditt inre väcktes För hvar trånad, som af tiden släcktes, Högre nöjen, renare begär.
Sakta vandrade den gamle hän, Långsamt stapplande på stigen fram; I hans inre lekte tankar dock Med en anad framtids gyllne dar. Så den dunkla lunden nådde han. När Nadeschda honom vandra såg, Följde hennes blick hans tysta färd, Tills emellan gröna björkars löf Sista skymten af hans dräkt försvann.
När den sista Tibbledamen försvann, satt blott en af hela auditoriet kvar på sin plats; men det var prostens hustru. Prosten stod i förstugan och väntade henne, men hon kom icke. Hon satt kvar, likblek af sinnesrörelse och trots.
Stormen hade lagt sig något, kalla vita höstmoln tågade från osten in åt land och himlen var friskt blå. Vid åttatiden började gumman sina vandringar ner åt östra udden för att se, om ingen båt skulle synas ute i fjärden. Ute i rännan mellan kobbarna dök ett och annat revat råsegel fram, försvann och stack fram igen.
På honom, fast sen länge ej sedd, ej spord, Sitt hopp hon fäst, dock teg hon och sörjde stum, Att sköflad så han kom till ett sköfladt hem. En dag försvann, knappt grydde den andra, när Af jubel nejden fylls, och från höjd och däld Hörs ropet: Tsaren, tsaren i antåg är!
Dagens Ord
Andra Tittar