Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 5 juni 2025
Gossarna stirrade på varandra och i backen, magisterns sträva skägg gick till väders. Men madam Andersson slog sig på knäna och skrek: Nej, aldrig hörde jag på maken! Ska det bli katkesförhör! Det blev skratt och fnissande. Aposteln flaxade ut, försvann som en svart fågel i dimman. Han flaxade upp på Nyheternas redaktion och satte sig att skriva.
Båten försvann slutligen helt och hållet bakom udden, årtagen ljödo allt saktare, och det blef alldeles tyst. Patronen satt ännu qvar. Det var någonting märkvärdigt med hans sinnesstämning denna qväll, han var under inflytande af det större qvantum starkt vin han nyss druckit och vid hvilket han var fullkomligt ovan.
Tomas tryckte hennes hand och tog farväl efter att ha mumlat fram en förhoppning om hennes mans snara tillfrisknande, därefter bugade han djupt för det gamla fruntimret vid fönstret och försvann. Först då han kom i trappan erinrade han sig att det var den sista möjligheten till räddning, som nyss hade glidit honom ur händerna och dunstat bort.
Utanför Grand hotell kastade just en skärgårdsångare loss. Långsamt gled den utför strömmen med flagga på akterstången och försvann utom taflans ram, efterlemnande en fåra i vattnet och i luften en röksky, som snart drog bort. William hade följt den med ögonen; och länge efter det den försvunnit satt han tigande och stirrade utåt.
Detta påminte honom om gossen, en obehaglig känsla genomfor honom vid åsynen af den bruna fläcken, men nästa ögonblick försvann den åter och gaf rum för en tanke som verkade nästan befriande. Den odågan skulle ändå ha vuxit upp till en sådan der paletåtjuf, föräldrarne hade bara haft svårt att dra honom fram. Försynen, som kallade honom hädan, valde egentligen en rätt passande tid!
Men de nödgade honom och sade: »Bliv kvar hos oss, ty det lider mot aftonen, och dagen nalkas redan sitt slut.» Då gick han ditin och stannade kvar hos dem. Och när han nu låg till bords med dem, tog han brödet och välsignade och bröt det och räckte åt dem. Därvid öppnades deras ögon, så att de kände igen honom. Men då försvann han ur deras åsyn.
Jag önskar dig en god natt, min fader! Den korthalsade försvann genom en dörr, som förde ut till peristylen. Pelarhelgonet. En stund därefter skredo två skepnader, höljda i kåpor, över aulan och trädde genom vestibulen ut på gatan Kerameikos. De voro biskopen och den unge föreläsaren.
»Nej, jag nekar icke till förbrytelsen», sade hon med en ansats till humor, som dock strax försvann. »Men du vill icke ha dem. Ja så hyr jag ut dem till någon annan. Voil
Å, låt dem löpa, du! sade gumman. Och det föreföll Daniel, som om hon hade skrattat åt honom. Fast han intet skratt hörde. Han buttrade till. Jag tror I är velig, mor. Sen de gjort en sån orätt! Men gumman sade: Har de gjort orätt, så ska du säga det åt länsman. Han håller reda på rätt och orätt. Den! sade Daniel, nickade och försvann.
Han höll ej längre det avskurna huvudet i handen, han höll bara en liten bok, en svart bok, Sanningen stod det på pärmen. Medan han förgäves höll på att öppna den försvann hela jorden. Han var bland bländande, höga vita alper, en sky av stjärnljus flöt ned, och ljuset brusade som en orgel. Lever jag eller är jag död? viskade han och satte sig upp på bädden.
Dagens Ord
Andra Tittar