Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 oktober 2025
Till åren är jag nog, men så gammal är jag inte, och det kan jag säga Carlsson mellan fyra ögon att... jag kan nog vara så golik som en annan slinka, när det skall bära te. Isen var bruten, och nu kom en uppsjö med planer och råd, hur man skulle delgiva Gusten det och hur man skulle ordna med bröllopet och allt det där.
Han tyckte att hon, som hon nu satt, liknade en tavla av Pablo Picasso som han sett i Wien. Armod hette den, och hemligheten med den tavlan var att den icke sade något om svält, trasor eller sjukdom, att gestalten icke var bruten, att ansiktet var jämförelsevis ungt, men ändå varenda tråd i tröjan, varje drag, varje färgklick var en sång om armodet.
Tänk på den tid, som ändteligen randas, uppå det folk, som nu befriadt andas! Mig ondt? Nej! Lifvets höjder vinka mig, och att dem hinna står jag redobogen. När högst är säden, är till skörd den mogen. Du skall mig trotsig, stolt och verksam se, kraft har jag än. Än jag ej bruten är. Och högt för världen jag mitt hufvud bär! Tag här din handlings rätta lön, förrädare! DANIEL HJORT. Ah! ! Ve!
Kajsa var ögonskenligen af samma slag som hans mor, och Nadja hon var ju hennes dotter. Det var så stilla. Han hörde de båda sofvande qvinnornas andedrägt. Månen steg röd upp vid horizonten, bleknade, då den kom högre upp, och sände snart en gul stråle in i det låga rummet. Bredvid fönstret, belyst af månskenet, låg fadern i sin fållbänk. Bruten, gammal, olycklig.
"Var välkommen, son", med bruten stämma Talte kungen till hälsning då, "Väl jag önskat finna dig annorlunda, Men min glädje är du, hurhelst du är. Tala, tälj oss dina bragders skiften, Hårda strider du pröfvat visst! Bär du sår, som tömma din styrkas källor, Ty din läpp syns darra, din kind är hvit?" "Fader", svarte Hjalmar, "hårda strider, Utan vapen, jag pröfvat har.
Han gick omkring som en vingskjuten fågel den första tiden sedan hon rest; men det var icke samma inbundna, kalla, ödsliga saknad som förr. Nu var isen bruten, nu kom han om aftonen, när missmodet blef honom för tungt, och lade sitt hufvud in till sin mors bröst. Hon strök smekande med sin hand öfver hans nacke: »Min gosse! Min käre gosse!» sade hon blott.
Hastigt steg hon upp, kastade sig till Klemens' fötter, fattade hans hand och förde den till de tårdränkta ögonen. Därefter följde med bruten röst en bekännelse, att hon hade varit en grym härskarinna, en stor synderska. Hon bad Klemens förlåta hennes högmodiga uppförande och lovade högtidligt bot och bättring.
Dock, det var då, när han sin framtid såg I ljus ännu, i glans sin konstnärsbana. Nu var han kommen hit. Jag måste ana, Att han var bruten nu till mod och håg. Jag tyckte, onkel, att hans öde låg I mina händer, tänkte på er vana Att hjälpa alla, hvar ni någon fann, Som trädde modigt fram och vann ert tycke. Då grubblade jag fram mitt mästerstycke v.
Vår själ, hur än hon traktar oförtruten, sig själf, sig själf i evig glöd blott tär. Vår tanke, som oss högt i rymden bär, förgår, som rök förgår med vinden fluten, och viljan är en våg, som faller bruten i formlöshet tillbaka från hvart skär. I vänner, själen är en härlig sång dess höga maning bjuder oss att vinna hvad vi af evigt godt ha drömt en gång. Men stel står öknen rundt kring oss.
Så satt en gång han på sitt ämbetsrum, Blott han med två hans sekreterare; Han syntes bruten nu, hans läpp var stum, Och tyste voro de. Han önskat hvila, hvila en sekund; Det var för mycket. Salens dörr slogs opp, Han såg en krigare i samma stund, Följd af en väpnad tropp.
Dagens Ord
Andra Tittar