United States or Sudan ? Vote for the TOP Country of the Week !
Fru Olga brast i gråt, drog sig hastigt tillbaka och stängde fönstret med en smäll. Ludwig gick ned för att bedja om förlåtelse. Fru Olga satt vid fönstret och snyftade. Men hon var inte ond. Hon sa: Du är en drulle, men det är inte för din skull jag gråter. Här har hänt en olycka. Hennes röst sjönk en oktav, i det hon förkunnade olyckan: Eros är sönderslagen.
Jag förmår icke se den jämmer som då skulle komma över min fader.» Då kunde Josef icke längre betvinga sig inför alla dem som stodo omkring honom. Han ropade: »Må alla gå ut härifrån.» Och ingen fick stanna inne hos Josef, när han gav sig till känna för sina bröder. Och han brast ut i högljudd gråt, så att egyptierna hörde det; också Faraos husfolk hörde det.
Men det var bestämt, att det icke skulle få vara så. I stället är det jag, som har blivit en annan. Farväl, Tomas. Skall jag säga dig tack för det som har varit? Det vet jag icke. Älskar jag dig ännu? Det vågar jag icke fråga mig själv. Men jag glömmer dig aldrig, farväl! Märta. Det var allt. Tomas satt länge orörlig med brevet hopvecklat i handen. Slutligen brast han i gråt.
Sjelf tvättade hon såret, baddade hufvudet, drog af stöflarne, men vågade ej röra vid kroppen. Den lille qved så erbarmligt, så fort man rörde vid honom. Hon hade hittills alltid varit så kall emot honom. Aldrig smekt detta barn. Aldrig varit öm. Men nu brast isen. Hon visade det dock icke. Hon gick tyst omkring honom, jemkade och stälde allt så godt hon kunde.
Han tog den. Men plötsligt satte han sig upp till hälften, drog mig till hälften ned, slog armarna kring min hals. Och han brast i en gråt och Gud skone mig att höra den engång till. Han låg i famnen på mig, hjälplös och ömklig som en liten barnunge, och jag visste inte, vad jag skulle göra.
Jag har så ont i huvudet, klagade hon sakta, Han lade sin hand på hennes panna. Den var brännhet. Ellen brast i gråt. Å, Tomas, snyftade hon, var har du varit så länge? Han kunde icke svara något. Hon drog honom ned på soffan, och hennes händer lekte i hans hår, och hon snyftade alltjämt med huvudet mot hans bröst.
Mor i Sutre satte sig på gamla råstenen vid gärdesgården. Hon lyfte käppen och drev ett duktigt slag i stättebrädan. Och se det skedde som hon tänkt sig: det murkna skarnet brast. Fattas bara att hon stigit på brädan och grenslat gärdesgården och blivit sittande till spe för ungarna! Som en so i en grind.
"Hvad du är för ett barn. I sanning! Hvem är du rädd för, säg? Skogen tiger nog, stjernorna äro långt borta, likaså månen; de tala inte om något." Nymark ville stöda henne, men Alma dolde båda händerna i muffen. De hade kommit nära staden, då remmen i Nymarks skridsko åter brast och han nödgades böja sig ned för att bringa den i ordning. "Alma, vänta ett ögonblick; lemna mig inte!" sade han.
Men isen brast under alen vid andra stranden. Han fick tag i ett par grenar men han orkade inte hålla sig, tills hjälp kom, utan han föll rätt ned i vaken så att vattnet räckte honom under hakan. Ja, där stod nu Johan och kunde hvarken komma upp eller framåt. Han måste slå sönder isen med händerna och sträfva sig upp med kamratens hjälp. Men hu-u-u, hvilket kallbad! Huru skulle han nu bete sig?
Sedan gick han till sängkammardörren och såg på Ziri, varpå han stapplade fram till en korgstol i salongen, satte sig och brast i våldsam gråt.
Dagens Ord
Andra Tittar