Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 9 juni 2025
Och om någon frågar eder varför I gören detta, så skolen I svara: 'Herren behöver den, men han skall strax sända den tillbaka hit.» Då gingo de åstad och funno en åsnefåle stå där bunden utanför en port vid vägen, och de löste den. Och några som stodo där bredvid sade till dem: »Vad gören I? Varför lösen I fålen?» Men de svarade dem såsom Jesus hade bjudit. Då lät man dem vara.
Det var åtminstone inte vad han menade med kärlek, varken den rena eller orena. De hade kommit utom staden och gingo på en väg, skyddad på ena sidan av en hög järnvägsbank, på den andra av ett sankt albuskkärr. Ska vi gå så här och tiga länge? frågade hon. Nä-ää Är du inte glad över att jag kommit? Jo. Varför kysser du mig inte? Jo. Ja, du behöver inte tro, att jag tigger dig!
Och stadens gata var av rent guld, likt genomskinligt glas. Och jag såg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet. Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Guds härlighet upplyser den och dess ljus är Lammet. Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar föra ditin, vad härligt de hava.
Och kedjan låg i lås. Aposteln ringde. Han ringde två, tre gånger. Då sade Louise, som hela tiden stått bakom dörren: Du behöver inte ringa, Paulus. Jag står här. Men jag öppnar inte. Du har ställt till med så mycket elände i dag, Paulus. Du har ljugit på lillebror och på flickan Sörman. Det där får du gå och ta igen, innan jag släpper in dig. Aposteln betänkte sig en stund.
Guds ord är krångligt i sig utan att hin behöver vända det bakfram. Mor i Sutre ville veta två ting. Hon ville veta, vad barn ska vara bra för; och hon ville veta, vart den röde gumsen tagit vägen. Hon ville veta en ting till, men den saken höll hon tyst med. Den skulle utforskas på stället och med egna ögon.
Nåja, icke behöver jag vara rädd, att ni ska försova er, ty ni får bara var sin träbänk att ligga på med min och Pelle Larssons tröjor till huvudgärd. Tiden gick fort under muntra samtal.
Fru Hyltenius stod i dörren. Hon sträckte på sig som en katt och kvävde en gäspning. Förlåt. Jag låg och sov. Jag hade nämligen ingenting annat att göra. Nej, för all del, ni stör inte. Har ni kommit för att stanna? Var så god och sitt. Den första juni, var det sagt Jag bryr mig inte om, vad som är sagt. Var så god och sitt. Jag behöver er nu, just nu i vårarbetet.
Jag har alltid drömt om den heliga friden, alltid drömt om att få gå i kloster. En sådan misshushållning skulle jag aldrig tillåta. Jag visste inte, att du var så girig. Om sådant är jag snål, inte om penningar. Hon tvekade litet. Hur skall det då bli, om du måste giva mig åt någon? Men du behöver ingenting frukta.
Du behöver inte tveka, sade den brynjeklädda gestalten utan att taga sin arm från stockarna i knuten. Jag är grannen från Folketuna, din värsta fiende. Länge har jag väntat på dig och dina söner, Ulv Ulvsson. Knappt trodde jag, att det var jag, som skulle behöva komma först. Är du otålig, så lägg nu pilen på bågen och skjut!
Topp, jag köper honom ... icke till slav, nej, nej, nej, det var icke min mening ... utan därför att jag tycker om honom och vill behålla honom. Vidkommande det, så vill jag säga, att jag i dag har beställt en vagga hos vår granne, snickaren, åt din pojke. Han behöver just en vagga ... och en sådan möbel bör icke misspryda det här rummet.
Dagens Ord
Andra Tittar