Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juni 2025
Försök att en timme Sitta som jag här inne i kvaluren af häggarnas dofter, Se, om ditt hufvud ej tynges till slut och ögonen rodna!" Sade och svängde sig spotsk mot fönstret, att andas i frihet Aftonens luft och skingra sin lätta förtrytelse åter.
Skulle hon i flera dagar andas och röra sig några få steg från honom och höra samma rassel i träden och se upp i samma vinternätter som han, utan att en enda aning förmådde säga honom, att de voro varann så nära? Hon släppte gossen och vände tillbaka till härbärget. Men där fick hon ingen ro, ty hon hörde hela tiden det välbekanta harpbruset från folkungafesten. Det var det enda, som var sig likt.
På aftonens guldmoln Segla de kring, framtindra ibland i en stråle af solen, Blicka ur blommorna, glittra på sjön och andas i luften; Var det ej dem, som du mente, och dem, som du lärde oss älska?" Så han sade.
Frågar ni nu, hvarthän allt detta syftar, så svarar jag: först att bota den förfärliga söndring, i hvilken man råkar, om man antager, att världen blott och endast står såsom en fientlig myndighet mot Gud, och icke besinnar, att försonaren söndertrampat ormens hufvud, det är, brutit världens makt och gjort den underdånig; sedan att inleda den öfvertygelse, att världen, sådan den andas omkring oss, är likasom ordet en helig källa till vår frid och förtröstan, endast vi med ordets ljus och försoningens tro i våra hjärtan betrakta dess företeelser, och sist att skydda min aflidne vän för beskyllningen att hafva vandrat förtappelsens väg, för det han älskat naturen och gladt sig åt att äfven i dess minsta verk se speglas de stora sanningar, han i fromhet och frid dyrkade.
Min båt är snart I ordning att dig motta. Kanske hinner jag Tillbaka än till striden, innan allt är slut. TEKMESSA. Se ditåt, andas icke där Eurysakes? Mitt lif är, där han lefver, annorstädes ej. För, om du vill, mig närmare till honom; då Jag följer dig, men bort från honom, trefaldt nej! HYLLOS. Hvad står mig då att göra?
Och vad skulle du då svara Rose, när hon kommer tillbaka? Efter dylika samtal blev Stellan sittande länge vid skrivbordet i sitt rum, innan han kunde förmå sig att ta itu med läxorna. Tankarna surrade i hans hjärna. Det kändes tungt och tryckande över bröstet. Det var, som om han knappast kunde andas. Ty han förstod, att han var bunden vid Rose. Han kunde inte överge henne.
Det är en sprittande kraft, men som vänder sin flykt mot grafven och förgängelsen, liksom denne Stjernhjelms ungdomlige Herkules till sist göres uppmärksam på, att »Döden är yttersta målet, hvari vi samkas och ändas». Det faller af sig sjelft, att hvad vi här sagt är en karakteristik i största allmänhet och ej tillämplig på hvarenda produkt af hans diktarförmåga.
Med tro på löftet af din mund, Som aldrig kan bedraga, Vi döpa dem till ditt förbund, Att du dem må upptaga Och från all synd rentvaga. Här är den rätta lifsens saft, Den ingen du förmenat, Ett vatten, med din Andas kraft Uti ditt ord förenadt, Ett bad, däri din dyra blod Osynligt sig nedsänker, En nådens, icke vredens flod. Som gamla mänskan dränker, Men lif den nya skänker.
Djupare Skall grafven bli, så djup, att den lik Hades' natt Sen gömmer och ej återger, hvad den har fått. HYLLOS. För hvilken älskad aska, fader, gräfves den? Snart räknade de äro, dina kära här, Och dessa få, de lefva ju och andas än. EUBULOS. De lefva, om att andas är att lefva, barn! HYLLOS. Hvem tviflar väl, att den, som andas, äger lif?
Men hvarför här jag dröjer okänd, frågar du. Så hör det: därför att den mark, jag trampar här, Känns mjukare för mina fötter, att den luft, Jag andas här, är ljufvare än annorstäds Och därför att det skönaste bland tungomål, Hellenerspråket, tycks mig ljuda skönast här.
Dagens Ord
Andra Tittar