Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 16 maj 2025
De perla ned, glittra i fallet, men frysa dernere på marken strax igen till is. Skator hoppa mellan qvistarne, hvilka då strö ifrån sig ett litet moln af rimfrost, torrt och lätt som puder. Flingorna ligga i lager på hvarann som ett bolster af de täckaste hvita stjernor öfver allt; det är så lätt och fint och sveper liksom i en enda oändlig likkista sommarens hela blomsterfägring.
De stodo i vita ylleskjortor med bara armar och gnedo och blankade, böjda över träbockarna, som voro uppradade utmed muren. De voro mycket varma, ty nyss hade de övat sig med att kasta spjut, hoppa, klättra och skjuta med båge. Men luften var ännu isande frisk, ty morgonsolen hade först nyss börjat glittra i istappar och skarfrusna drivor. Vart dammkorn måste bort, var fläck.
William drog en af stolarne fram till kaminen, der det ännu fans några glöder kvar, och slog sig ner. Modern satt vid ena fönstret och såg ner öfver staden der de första gaslyktorna började glittra fram. Så förblefvo de tysta en stund, hvar och en försjunken i sina egna betraktelser. Till sist kom det borta från stolen, framsagdt i nervös och förplågad ton: »Det är ett otäckt väder, dethär.
Talade hon med en kavaljer, som hade nog smak att ägna henne en smula uppmärksamhet, kunde det glittra ungt i hennes ögon och skifta skärt på hennes kinder, men tyvärr skvallrade alltid några rynkor om det faktum, hon eljes dolde som kung Midas sina hufvudprydnader. Hon försvarade sig också lifligt mot alla beskyllningar för koketteri.
Orden makade sig långsamt fram mellan tänderna, men blicken halvt beslöjad av de hängande, buskiga brynen började glimra och glittra som mareld. Jag tänker att det är rättvist nu, som var rättvist för fjorton år sen. Vad var rättvist för fjorton år sen? framhärdade Träsken. Det vet du väl, att jag hågade åt Hanna, då I var här vid mickelsmässan det året.
På aftonens guldmoln Segla de kring, framtindra ibland i en stråle af solen, Blicka ur blommorna, glittra på sjön och andas i luften; Var det ej dem, som du mente, och dem, som du lärde oss älska?" Så han sade.
Jag har känt, hvad du har känt, längtan att se mörkret glittra. Jag har hört, hur varmt det klingat från din vemodsstämda cittra, då din sorg till dans du tvingat. Men en våldsamt kufvad smärta skalf dock alltid i din sång.
Dagens Ord
Andra Tittar