Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 1 juni 2025
Då börjar det snöa sakta, först mycket långsamt, här en liten flinga, där en annan, men småningom blir det mer, hastigt och tätt falla flingorna. Frits blir varm af den ovana ansträngningen och knäpper upp rocken för att svalka sig. Oförtröttad fortsätter han vidare, fastän pannan är fuktig af svett och han andas häftigt.
Hon låg och lyssnade efter hvarje uttryck, hvarje skiftning i hans röst, hon vågade knappt andas för att icke gå miste om en enda nyans och hon kunde höra sitt eget hjerta slå. Han dröjde vid sommarminnena, plockade dem fram det ena efter det andra, små doftande buketter, för dem båda att glädjas åt.
Då blef kung Fjalar vred, och hans hy böt färg, Han slog sin sköld i ljudande salen: 'Till sjöss', han ropte, 'ynglingar! Fjalars lag Är kränkt, och förbrytarn andas ännu. Men Sjolf, hans vapenbroder från forna dar, Gråhårig, böjd, tog ordet och sade: 'Dröj, kung, begär ej fåfängt en nekad hämnd, Och jaga med svalor örnarna ej! Hvad mer?
Om ni mig älskat, förvisst ni hade spart mig denna stund. Jag er ej aktar. DANIEL HJORT Ah farväl! SIGRID Blif qvar! Jag andas åter. Snart jag honom har. Tionde scenen. De förra. Arvid Stålarm. Johan Fleming. STÅLARM. Är nu den lilla blyga oron öfver? SIGRID. Ja, jag bestämt mig. STÅLARM. Och så allvarsam? Du tycker det! Nå ja.
HERREN drager ut såsom en hjälte, han eggar upp sig till iver såsom en krigare; han uppgiver härskri, han ropar högt och visar sin makt mot sina fiender. I lång tid har jag tegat, jag höll mig stilla och betvang mig; men nu skall jag höja rop såsom en barnaföderska, jag vill skaffa mig luft och andas ut.
Ty medan jag skrivit, har jag känt mig som stridsman under de idéers fana, för vilka jag lever och andas, och mitt arbete är ett spjut, som jag slungat mot de fientliga lederna, i krigarens lovliga uppsåt att såra och döda.
Bort han smyger, som om här han kände Af försvurna makters spel sig omhvärfd, Vill i skogens djup i frihet andas Några stunder och med stadgad seger Öfver hjärtats uppror återkomma. Knappt så långt han hunnit, att af bäcken, Från hvars strand han nyss sin vandring börjat, Sorlet mer i kvällens lugn ej hördes, När i ödsligheten oförmodadt Af en syn på nytt han öfverraskas.
Vid hans sida stiger han ned i en afgrund af last och ondska. Han måste först göra våld på sin ädla natur för att kunna andas den förgiftade luften. Han vänjer sig småningom vid den förställningen blir efter hand en vana. Och en dag upptäcker han, att fördärfvet frätt sig in i hans själ, och att han förlorat tron på sin idé.
Huru skulle också min herres tjänare, en sådan som jag, kunna tala med en sådan som min herre är? Jag har nu ingen kraft mer i mig och förmår icke mer att andas.» Då rörde han som såg ut såsom en människa åter vid mig och styrkte mig.
Dagens Ord
Andra Tittar