Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 oktober 2025
Leena satt med båda händerna om hufvudet och gungade af och an. Peltonen stannade. Den lille i vaggan började att sakta klaga, men tystnade igen, sjunkande i nya drömmar. Herre Gud, herre Gud klagade Leena, det var väl inte du, Antti, som sköt honom? Peltonen skakade långsamt på hufvudet och såg alltjemt åt golfvet.
Jag följde alltjemt med min istschwoschick. De togo vägen hem till henne ännu en gång. Han stannade der, jag var alltjemt på kaféet. När klockan slog tolf, måste jag gå hem, ensam i mörka natten. Klockan var nära sex, då han återvände. Sedan dess har mycket händt. Hon stannade en stund. Klockans pickande lät fredligt i det lilla hemmet.
Tänk om hon dör! Hon lefver inte länge, men fick hon se dig, så skulle hon inte kunna lefva en dag till. Der blef en tystnad. Nadja såg med dof resignation ut från kupéfönstret. Vet hon ingenting? Åh jo, en del. Men inte hälften. Åter en paus. Hon stirrade alltjemt ut. De voro nära hufvudstaden. Thölöviken låg frusen, träden i parken stodo hvita af rimfrost.
En tjock och glänsande herre med långt artisthår kom med utbredda armar emot henne, kysste henne åtskilliga gånger på munnen och de röda kinderna, svängde om med henne och kysste henne åter igen. Hans långa hemväfda stoppade paletå var alltjemt i vägen och hans vida och något korta byxor stodo som stubbar om hans ben.
Han tackade henne aldrig, han ville helst slippa tala derom. Han skröt likafullt alltjemt om sin duglighet och raskhet, sin händighet. Han nästan ansåg det som sin merit, att han tålde henne i sitt hus, och försökte alla medel att låta henne känna sin öfverlägsenhet. Det att han lefde på hennes arbete ansåg han som en oförtjent ära för henne, en ära, som han likväl aldrig tålde höra nämnas.
Han såg alltjemt ned, men rösten dallrade när han lugnt och fast som svar på patronens beskyllningar sade: Heikki stjäl inte. Stjäl han inte? Nehej! Jaså, han stjäl inte? Han är en liten engel, det är han.
Fjerde akten börjades ändtligen, men man hade icke öron eller ögon för någonting. Det var alltjemt samma mummel, samma hviskande i salongen. Det var förskräckligt, förfärligt, oerhördt, ja vidrigt, ohyggligt, vämjeligt. Man hade ej adjektiver starka nog... Men det var uppiggande ... lifvande ... det var som om man sett en tjurfäktning eller en amputation. Någonting riktigt rafflande.
Jemte och under de tillfälliga orsakerna måste finnas en konstant, alltjemt verkande dylik. Och för att finna denna behöfva vi ej söka länge; svaret ligger uttryckt i sjelfva den framstälda frågan, endast vi gifva denna en annan form.
Hon bearbetade alltjemt fru Mäienens skuldror och tog fru Bäck beskyddande under hakan. Damerna bjödo Nadja hvar sin afton »på repetition», lofvade skicka Dion och gingo. På återvägen voro de båda tysta. De tvekade att omtala sina intryck för hvarandra. Fru Bäck, emedan hon ansåg fru Mäienen sig så underlägsen, att hon icke trodde sig bli förstådd.
Holpainen rätade ut sig och sköt henne undan. Gå mera ditåt, jag har trångt. Mari slog honom till svar. Holpainen reste sig upp att sitta och såg på henne, utan att säga ett ord. Mari såg tillbaka; en mörk eld glödde i hennes ögon, håret hade fallit ned på pannan och hennes ansigte var förändradt. Holpainen såg alltjemt på henne. Den der förfärliga aningen bragte hans hår att resa sig.
Dagens Ord
Andra Tittar