Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 29 juni 2025
Spårvagnarna rullade. Och över alltsammans lyste vårens vackra sol. Uppasserskan kom med min rätt. Den låg, som i går, i en vacker karott av silver och det var köttbullar med potatis, som i går. Hon ställde karotten på bordet och försvann. Och jag tänkte: Visserligen ligga vi helt och hållet i händerna på makterna. De kunna husera med oss hur de vilja. Men det bör finnas en gräns.
Tillbakavisad vid potatisskalningen hade äfven Hertha sökt ett ögonblicks hvila, då Ellen störtar in till oss med nedfallen hårfläta, med fasa i anletsdragen och en smutsig barnunge på armen. »Hjelp, menniskor, Ave, Hertha, Heggen!
Ty en dag kommer, då vaktare skola ropa på Efraims berg: 'Upp, låt oss draga till Sion, upp till HERREN, vår Gud.»
Men om bären också blifvit serverade i en sprucken träsko, skulle ungdomen satt sig öfver en sådan småsak i detta storslagna ögonblick, ty ingen af oss hade förr sett sommarens och vinterns skönhet i så innerlig förening.
Det gällde att genombryta en av dessa murar och genom dälden bana sig väg tillbaka, eller ock att falla till sista man. Vi äro omringade, ljöd det i Davids öron. Vi måste försöka slå oss igenom. Den gamle kämpen vilade ett ögonblick på sin klubba. Hans ögon överforo de fientliga skarorna.
Livet är så underligt, det kastar oss hit och dit, man skall bara vara ett spån som följer med strömmen. All hans gamla melankoli griper honom, han känner sig bitter och olycklig utan att veta varför. Men han tiger och bara smeker henne, ömt, varligt, passionen är borta, han blir nästan tankspridd.
Verket, som han studerar, dör inte bort i formler; det får tvärtom för oss det nya lif, som ger sig ur vår fördjupade kunskap om dess växt och dess väsen.
Än en gång med blommor höljas, Än en gång med gråt besköljas, Må det altar, der Hon blödt. Snart ej mera någon finnes, Hvilken Hennes öde minnes; Hennes namn ju redan dödt. Ack! den tår, som der vi fälle, Ej allena Henne gälle, Oss den ock begråta må! Fast bland obemärkta öden Många än mot offer-döden, Såsom Hon, men långsamt gå!
Snart skall jag mer ej skåda ditt stolta prål, Ej mera höra dina vagnars Dånande larm på de fulla torgen; Men vandra ostörd kring i en lugn natur Och se dess prakt, ej rubbad af mänskohand, Och lyssna säll till bygdens tungor: Fåglarne, eko och silfverbäcken. Ren öppnar mot oss fjärden en vidgad famn. På afstånd ser jag stranden af Runsala, Där mellan sekelgamla ekar Nymferna vårda Choraei källa.
Nogsamt har historien nu visat oss "sena tiders barn" grundlösheten av denna intellektualistiska optimism, som för övrigt vederlagts redan genom kristendomens djupa syndmedvetande och inom vetenskapen fick sin dödsstöt genom Kants lära om "det radikalt onda" hos människan.
Dagens Ord
Andra Tittar