Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 17 juli 2025
Men när det redan var långt lidet på dagen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och det är redan långt lidet på dagen.
Han skulle gifta sig med en kvinna, som bara förmådde locka fram det låga, det fula hos honom. Och så skulle han längta efter en annan, en lång och smärt gestalt, smärt som en statyett, jungfrulig som Snöklockan. Vilket underligt liv! Vilket ironiskt öde!
Då såg furst Voldmar opp, Hans panna strålade, hans kinder glödde; "Miljutin", sade han, "I dag går ingen sorg från denna boning." En suck, ett ljud, en ton, Ett ord, ett namn flög nu från furstens läppar, Och se, den slutna dörrn Till praktgemaken uppläts i detsamma, Och mera skön blott nu I purpurdagern af ett ljusnadt öde, En rosig vårsky lik, Stod för den gamles häpna blick Nadeschda.
Se, den fasta staden ligger öde, den har blivit en folktom plats, övergiven såsom en öken, kalvar gå där i bet och lägra sig där och avbita de kvistar där finnas. Och när grenarna äro torra, bryter man av dem, och kvinnor komma och göra upp eld med dem. Ty detta är icke ett folk med förstånd; därför visar deras skapare dem intet förbarmande, och deras danare dem ingen misskund.
Hörde hennes ord med saktmod: "Min furstinna", så hon sade, "med förundran Finner jag ert sätt att måla: Öde kojor, vilda, hungertärda hamnar Klär ni skönt i glans och färger, Och på denna ljusa, rena, ädla kvinna Skuggor, skuggor blott ni hopar."
Och han förbjöd honom att omtala detta för någon, men tillade: »Gå åstad och visa dig för prästen och frambär för din rening ett offer, såsom Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.» Men ryktet om honom spridde sig dess mer; och mycket folk samlade sig för att höra honom och för att bliva botade från sina sjukdomar. Men han drog sig undan till öde trakter och bad.
»Du skall veta, vad som var det allra värsta», sade hon. »När jag gick och tänkte på, att jag skulle dö och följa Sven, och när jag tänkte på det så, att jag tyckte du gled bort ifrån mig, och allt gled bort, och jorden var öde och tom då var jag så rädd, å, så förfärligt rädd. Ty jag trodde, att jag skulle bli tvungen att göra det själv. Det var det allra värsta.
Jag förstod ej straxt tillfullo min olycka. Jag begret min skönhet, men min fästman var bortrest, och jag hade ännu ej i hans blick läst mitt öde. I min glada lek med lifvet, hade jag så litet bekymrat mig om hvad som sades om andra, och nästan alls icke läst annat än mina lexor; jag kände ej verlden. Tillfriskningstiden blef mig stundom lång.
Men detta är inte den enda hemsökelsen. Viola har med stigande oro sett Zanonis besvärjelser, ett besök i hans trollerikabinett har fyllt henne med skräck. Hon ängslar för sin själs salighet, hon är i all synnerhet rädd för barnets öde. Och till sist flyr hon för barnets skull från den älskade. Händelserna föra henne till Paris.
Så säger HERREN: Ja, Egyptens försvarare skola falla, och dess stolta makt skall störtas ned; från Migdol till Sevene skola de som bo där falla för svärd, säger Herren, HERREN. Och deras land skall ligga öde bland ödelagda länder, och städerna där skola vara bland förhärjade städer.
Dagens Ord
Andra Tittar