United States or French Southern Territories ? Vote for the TOP Country of the Week !
Men någon kom, och med ansträngt ansikte, ty han kände ett häftigt begär efter Lisas slanka, vackra kropp just nu, slet han sig lös, behärskade sig och frågade henne, fortfarande med armen om hennes liv, vem gästen med glasögonen var. Lisa svarade ögonblickligen, uttalade ett namn som kom honom att draga sig bort och blekna.
Hur kan ni tro det? Jag lade mina händer omkring hans nacke. Jag blir så rädd, hvar gång ni lägger armen omkring mig, att någon skall öppna dörren det är just vid den tiden, då man brukar buda er till te och det böra vi då väl icke utsätta oss för? Jag blef harmsen både på honom och på mig själf. En dylik varning hade jag kvinnan utsatt mig för.
Utan den minsta tvekan körde då Pekka ögonblickligen sin hand med koskällan in mellan djurets käkar, körde den säkert och utan öfverläggning rakt ner i halsen så långt det gick, medan han med den andra armen slog odjuret i ögonen, allt under en störtsjö af okvädinsord, de värsta han kunde finna på.
Vad skulle han sedan göra? Kunde han föreslå henne en supé någon afton? Björnungarna lekte som hundvalpar i sin bur. Vaktaren kom just med frukost; han gav dem två stora brödkakor var. På armen hade han ett tråg med köttmat, som han skulle bära till de vuxna björnarna längre bort.
Han var för fattig och usel att befatta sig med saken för att gifta sig och bara för det romantiskas skull hade han ej rättighet att göra detta. Svetten fuktade hans panna. Om han ej tvingade sig att sträcka armen och lägga ned brevet, skulle han aldrig mer återse Ziri det kände han. Hade han kanske feber? Så ja, en förtvivlad, häftig rörelse av armen och brevet låg i lådan.
Jag hörde honom tala om något "manligt, grandiost, storartat" men fattade inte vad det var frågan om, förrän han väckte mig ur min dvala med ett tjuvnyp i armen och sade: "Tycker inte du som jag!" "Jo", svarade jag med värme. "Jag instämmer livligt med vad du sa innan vi gingo dit: Det var ett brutalt skådespel!" "Vet du ingen levandes hut", skrek Karlson.
Den högra sidan förblef förlamad, så att den sjuke endast med svårighet kunde röra sig i sina rum, stödd med vänstra armen på någon af de hemmavarande sönerna, medan den högra var instucken i barmen på nattrocken.
Hon slöt dörren och gick bort lika snabt som hon kommit. En djup suck bröt sig väg ur Fannys bröst. Hon lutade sig öfver bordet, stödde hufvudet mot armen och brast i gråt. Men det var icke alls klokt. Saken gjordes icke därigenom bättre, ögonen blefvo endast svullna och röda. I detsamma hörde hon också till sin förskräckelse främmande komma in i tamburen.
Denna slutsats ägde endast giltighet för honom själv och hans likar, men icke för alla, och allra minst för dem, vilkas böner till Gud om ett nytt hjärta blivit hörda och uppfyllda. Med den märkvärdiga boken under armen hastade Klemens till sitt hem och, väl ensam i sin kammare, öppnade han henne och fördjupade sig i läsning.
"Straxt, mitt lilla gryn, bara jag tändt en papyross." Han kom och lade armen kring Almas lif. "Är den inte vacker?" "Jo, det är den." Johns blick gled förbi rosen. Han mötte Almas ögon, tog henne under hakan och vände hennes ansigte till sig. Och han tryckte en lång kyss på de motsträfviga läpparna. "Nå, låt bli!" sade Alma rodnande, "de se derifrån kammarn." "Än sedan?