Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 20 juni 2025
Men när han kommer in till fyren, och mästarn tar emot honom med en kopp kaffe och brännvin, så tycker han det roligt att det är överståndet: Det var ett hundväder! är allt vad han kan säga om saken, ty han har upphört reflektera över det ändamålslösa i den långa färden, som ändå tar slut, när han tar slut.
Hans sjunde ord, så fullt af frid, Hjälp, Gud, oss i vår sista strid Det i vår suckan blanda: "I dina händer, Fader blid, Befaller jag min anda." N:o 161. Kristus i grafven. Kom tyst, kom tyst, han hvilar nu, Stör ej hans ro, hans sömn är ljuf På mycken vedermöda; För kamp på jorden fann han frid I grafven hos de döda.
Det var en sådan afton, som Elsa lockade sin man att promenera ända ut till Djurgårdsbrunn, telefonera återbud hem och bjuda på en liten supé
Men för att återkomma till vår resa, vad ger du mig om jag följer med, inte blott till Mariestad, utan ända till Lidköping? Ah! Detta lilla utrop av glädje var ovillkorligt; likväl hämtade Sara sig genast, såg på sin reskamrat och sade: Du skall få, först och främst min andel i skjutsen ... Det förstås.
Kvinnan blir den förlorande parten i kärleken endast derför, att hon låter mannen bli den vinnande." "På det der blir man inte klok." "Vänta, jag skall förklara mig tydligare. I början, när mannen söker vinna en kvinnas gunst, är hans kärlek eldig och stark, inte sant?" "Ja visst." "Ända till dess kvinnan öfverlemnar sig och säger: jag är din." "Alldeles."
Numera talade han bara om vad Märta hade sagt, och vad Märta hade gjort, och hur roligt de båda hade tillsammans. Så en dag sade mamma till honom: »Du tycker visst mycket om Märta?» Då sköt Sven ut läppen och svarade: »Vet inte du, att Märta är min fästmö?» Mamma svarade mycket allvarligt: »Det har du aldrig talat om för mig.» »Det ska' väl du veta ändå», menade Sven. »Vi ska' gifta oss.»
Och ändå kan han ej bli berusad just nu, och det är ett slags skymning över hans ögon, som ej fanns där den där gången på konditoriet.
En vacker dag fram i december tjöt det gamla skrovet Omungas ångvissla utanför surfen, och med valbåten kom skepparn i land för att få en whisky med orangebitter och se efter hur mycket gods jag hade att låta honom få. 'Jag har en låda med till er, Strand', sade han vid tredje whiskyn. 'En långväga en, ända från Norge, eller Sverige eller vad fanken det är för land ni är ifrån.
De två bekymra mig inte stort. Den tredje är den där bonden Henriks hustru Grädel. Måtte hon inte ställa till med någon olycka. Grädel! utbrast Hans Hinz och höjde ögonbrynen ända till hårfästet. Efter en stund sade han, lugnt och trohjärtat: Hon blir inte farlig. Hon vet ingenting. Nej, vad skulle hon också veta? mumlade herr Schüler en smula förlägen.
Vakta er!... Gör mig den välgärningen, och du skall nästa natt sova gott. Frälsad skall jag känna mig från den stund, jag blir förrådd och släpad ut och pinad till att ropa högt, högt för alla: Ja, jag är falsk, falsk i brodersvänskap, falsk och smygande i mina raka och stolta steg... Hur kan världen ändå hänga hop med så mycken falskhet bakom de fasta handslagen... ty lika falska äro de andra?
Dagens Ord
Andra Tittar