United States or Barbados ? Vote for the TOP Country of the Week !
Jag sade: Natt ju skyler mig, Men den vardt ljuset klara; Ty natten har ej makt för dig Att natt och mörker vara; Hur svart den sig i skyar klär, I regn och stormar sjuder, Den måste bli som dagen skär, När som din stämma ljuder, När du det vill och bjuder. O Gud, hur outgrundelig Är du i alla stunder!
JULIA. Jag vet, att han är fattig, ja, jag känner, Hur djupt bekymren på hans sinne tärt. Han är så ensam, har ej släkt och vänner, Han söker inga, aktar det ej värdt. v. DANN. Då liknar han ju mig, det är mig kärt. JULIA. Men hvarför vill han ej bespara Sig alla sorger, säg mig det, Då onkel bjuder hjälp? v. DANN. Jo, jag kan svara: Det sker af stolthet, och han handlar rätt.
Hade du inte fått alla de många barnen, så...» »Kära Anderson, inte ä' det värdt att klaga för det, Gud lägger inte på en värre än man ska ha. Men sant ä' det, Lisa kom för tidigt och ä' klen. Hon ä' ett öfverloppsbarn, så lite som hon kan göra; och tjänst kan hon väl aldrig få. Fast snäll ä' hon. Det är ynkligt så god hon ä'. Unnar sig ingen mat för att di andra ska få.
Och här på sorgestranden Vill man på glädje tro, Med vandringsstaf i handen Sig sätta ned till ro, Af skuggor taga stöd Och bygga hus i sanden Och tinga år af död. Nej, Jesu, annorlunda Har du mig vist och lärt; Mitt hopp, det vill jag grunda På det, som mer är värdt, Än all den glädje är, Som varit och kan stunda I vanskligheten här.
Och skulle ni misslyckas i att nå upp, så skyll icke på stjärnorna, utan på er själfva. De som misslyckas kunna säga, att den eller den personen hade stora fördelar, ödet var honom bevåget, omständigheterna gynnsamma. Det där pratet är icke mycket värdt.
Hon såg ut som vanligt, intet kunde drifva henne ur det välsignade lugn, som kommit öfver henne och som omgaf hela hennes varelse liksom luftlagret omger jorden. »Herre du välsignade Gud», suckade Anderson, »att hon också skulle gå och dö för det där gamla hjärtats skull, som inte är värdt sextio penni, det var nu också ett Herrans eviga öde.
Jo, du kan veta att nämndeman själf, han snickra på den finaste släde med kuskbock och fint svängdt framstycke." "Så den vardt lik släden, som stod på bröllopsgården?" "Justament. Alla tre pojkarna, som va stora, granna karlarna, å sönerna hans, dom höll på att sätta ihop ett oljevärk att spela på.
Och modren hörde sin förstföddes första ord, och glädje och frid vardt åter i hennes hjerta, och hon dröjde så qvar öfver den natten, och satt vakande öfver sitt barn. Och Herren skyddade henne, så att hon ej blef upptäckt af någon, och att intet vildt djur nalkades henne.
När annat, som vi akta värdt Att äga här och spara, Af rost och mal och tid förtärdt, Hör upp vår fröjd att vara, När dagens verk förgås med hast, Ja, förrän afton stundat, Står än Guds ord så nytt och fast, Som när det först vardt grundadt.
Han var ju så full af sig själf, som en tom tunna af luft, hans själlöst bullrande röst hade aldrig sagt ett ord, som var värdt att minnas. Men hon vågade icke lita på sitt eget omdöme, så rakt i strid mot världens, som hyllade hans storhet, och hvar gång hon mötte honom ånyo, väntade hon, att han åter skulle blåsa lif i hennes illusioner.