Vietnam or Thailand ? Vote for the TOP Country of the Week !
Uppdaterad: 26 juli 2025
Så få vi åldras tillsammans du och jag och något mer kan jag inte tänka mig.» »Tror du inte på någon som helst möjlighet av ett annat liv?» genmälde jag. Hon skakade på huvudet med en energisk åtbörd. »Nej», utbrast hon. »Jag vill ingenting annat, än det som är. Jag vill få sova en gång i jorden under en vacker blomsterkulle. Det är allt för mig, och det ber jag Gud om varje afton.»
Vart hon gick, måste åtta drottningar gå efter henne och bära hennes släp. Vacker var också Josefine, det kan icke nekas. Det var bra gjort av Napoleon, utbrast Brackander. Mitt beslut är oryggligt fattat; jag gör på samma sätt.
Förlåt mig, sade Erland, du har rätt: jag är hård och elak, men tro icke, att jag hetsade hunden. Jag ville dig intet ont. Jag vill tro dig. Hon såg med en djupare blick i Erlands ansikte. Bor du här i grannskapet? Ja. Farväl, sade flickan. Vi träffas visst icke mer. Hon var redan färdig att ila in i skogen, då Erland, vaknande ur en dröm, höjde sitt huvud och utbrast: Nej, nej, stanna!
Och Singoalla tryckte den kyss, hon tänkte den sista, på Erlands läppar och ilade bort. Utöver Erlands kinder strömmade tårar; han vred sina händer och ropade hennes namn; men hon var borta, och Sorgbarns kraft fängslade Erland vid stället. Då utbrast Erland i sådana verop, att det skar genom Sorgbarns märg. Den lille darrade och kände sin kraft minskas, sin vilja slappas, sitt hjärta smälta.
Vi hava således nu icke stort mera än ett och ett halvt år på oss. Nej, och knappast det en gång. Vad ämnar ni göra? upprepade Elli ännu en gång sin fråga. Wolfgang fick en plötslig idé. Jag reser till Salpiso, svarade han. Men ni blottställer er, utbrast flickan. På vilket sätt vill ni komma i förbindelse med doktorn? Som arbetare möjligen, svarade Wolfgang. Ni arbetare? Ånej
Då slog lilla Elisabet sina armar omkring hennes hals och grät. "Kära, kära farmor, hur skall jag kunna bli snäll?" utbrast hon. "Jag var stygg emot Hanna i morse." "Du skall älska Herren, din Gud, af allt ditt hjärta och din nästa såsom dig själf, mitt barn", sade farmor. "Och kom ihåg, att hvarenda människa är din nästa, den fattige såväl som den rike."
Torparens armar kommo i än livligare rörelse; han såg mäkta förlägen ut men mumlade till sist, att han kommit för att träffa Jan-Petters änka. Vad vill du henne? frågade prästen. Torparen svarade: Jag har väl ett ord och hälsning till henne från honom själv. Vilken honom? sporde prästen. Jan-Petter! Det var värstens! utbrast prästen. Kommer du så långväga ifrån?
Ty själv har jag alltid satt det fjärde budet bland de yppersta, mest bindande och självklara. Han såg min förlägenhet och mina tvivel, att jag hört rätt. Då ryckte han hastigt upp sin medaljong, höll dess bild framför mina ögon och utbrast med en lidelse, som man väl aldrig får varsna hos vuxet folk: Här har du henne!
"Hvad är det de synda och fresta Herren", utbrast Judith med vrede. "Hvad berättar du mig. Skall jag sådant höra?" Och hon reste sig opp, och hennes kind blossade. Men hon nedsatte sig åter och sade: "Ack, hvad kan en svag qvinna! Hon vill höra hennes ord, om hon bestraffar deras otro och deras hjertans hårdhet".
Deras hederskänsla uppreste sig mot en så ovärdig lek med sanningen. Hur kunde ni stå der och ljuga så långa ni voro? utbrast Bertha Eriksson. Bevars, så söta ni gjorde er, och så kunde ni ändå ingenting, inte så här mycket ens. Och hon knäpte med fingrarne. Jag föraktar er, ja, det gör jag!
Dagens Ord
Andra Tittar