United States or Egypt ? Vote for the TOP Country of the Week !
Medan hon läste, flög en plötslig blekhet öfver hennes kinder, och ett drag af oro lägrade sig kring ögonen. Hvad är det, Hanna? utbrast Bella skrämd. Väl icke något ledsamt? Man skrifver, att min mor är mycket sjuk och att jag bör komma hem genast. Jag reser med eftermiddagståget. Vill du säga till derom i skolan. Det skall jag. Ack, Hanna!
Aldrig! utbrast Hanna och rusade upp, som om någon slagit henne. Aldrig skall jag uppfylla en önskan af den, som kommit min mor att lida så djupt! Icke, om hon bjöde mig halfva verlden .
Denne var dessutom en antagonist till den tidning, som afskedat reportern. »Herr redaktör?» sade han. »Jag har en idé.» »Å fan,» utbrast den smarte och satte monoclen rätt. »Jo då.» »Låt höra då, herr journalist,» uppmuntrade den smarte som alltid sade »herr journalist» i högtidliga ögonblick; annars kunde han säga »far lille» och »grabb» och till ock med »sabla åsna».
Och låt oss nu skiljas låt oss gå ni skall arbeta, utvecklas, ni skall strida med livet och segra eller dö och Gud skall hjälpa er Jag ber, blanda inte in honom i det här nu också! utbrast han bittert. Jag har nog av honom förut Häda inte! Hon ryste för sig själv. När ni fått nog av Gud då är ni förlorad. Om ni inte älskar mig då är jag förlorad, viskade han knappt hörbart.
Hon gick fram till den svarta flickan, bjöd hand. Kom då, sade hon. Greven följde dem med ögonen och hans blick visade ett tydligt välbehag. När kammardörren stängts efter flickorna, utbrast han: Alldeles förträffligt! Det ante mig, att Sutres ekar skulle bringa mig lycka än en gång. Min kära Träsk, lilla grevinnan behöver en kammarpiga.
Löjtnanten betraktade tigande skådespelet; ändteligen utbrast han, liksom vaknad ur en dröm: "Finns det en skönare syn i naturen än ett ädelt fartyg i stormen, det må heta skepp, brigg eller jakt? Se den lilla båten, huru den lätt som en svan dyker ned i bråddjupet af vågen och stiger upp igen, utan att en droppa vatten tynger de hvita vingarna.
Du bör titta närmare på kamraten och vara vänlig!» förmanade jag så moderligt som det anstår en äldre fru, när en flicka tror sig vara i fara. »Så kan nötet hålla sig till sina likar och värdigheter och ej trafva efter oss! » utbrast hon, slående upp sitt paraply med en energi, som skaffade detta ett af sina anfall, då det alltid regelbundet föll slappt ned öfver hennes rodnande anlete.
Jag har ju sagt er, mina herrar, att vi äro djäknar, sade Göran, djäknar från Växjö, ute på en botanisk fotresa. Herrarne måtte väl tro mig på mitt ord. Han faller till bönboken, utbrast Brackander, gnuggande händerna. De ha icke pass, det är tydligt.
"Nog går det", utbrast han sluteligen i en sakta brummande ton, "nog går det", jo, försök! Det är lätt att säga: det går, det går; men man sätter inga fötter under det med stora ord. Försök att klappa på! 'Hvem är det, som kommer och dundrar på min dörr så sent? Tviskinn och brända bullor! Man må då unna mig nattro, fattige man. Gå sedan in den, som vågar; jag går icke. Se där! Nu gäspa han. Hu!
Ehuru jag av naturen är saktmodig, besegrades mitt saktmod av min vedervilja och jag utbrast: Det är du, som är lögnare av födseln. Mig bedrar du dock icke och än mindre torde du vara i stånd att bedraga din hustru. Men kanske har du verkligen bedragit dig själv, och jag skulle gärna vilja veta, hur någonting sådant är möjligt!