United States or Kenya ? Vote for the TOP Country of the Week !
Vad fan, tänker farbror gå till altars på lördagsafton! utbrast bokhållaren, som såg den grå figuren sjunka, men strax därpå resa sig, kastande lömska blickar uppåt segelgarnsvindan. Sätter en långrev i kryddbon nu också? brummade bonden och släppte garnet, som lagt sig i ringlar över hans frukostskärm. Visst fanken gör man det! Vet inte farbror, att de fula fiskarna gå utanför disken.
Oförskämde, utbrast Krysanteus, det är denna omvårdnad, som skall kosta ditt huvud. Du har stulit honom från hans fader, lärt honom hata denne, skändat hans moders minne och uppfostrat honom till en olycklig svärmare. Är det detta, som förtjänar min tacksamhet? Simmias, jag har igenkänt dig. Från detta ögonblick gör jag min rätt över dig gällande. Du är min slav.
Hans konst att ordna en kiton är förmodligen icke större än hans konst att dikta ett epigram. Häng en kiton över vår vän, benrangelsmannen, och låt honom förevisa de mer och mindre blygsamma vecken på denne! Hu, vilket skämt! utbrast Myro. Palladios, giv mig bägaren och låt mig nedskölja det i vin. Se här! Din skål, väninna! Karmides, vad lider tiden? Tiden? Vem talar om tiden här?
Stellan kunde ej förstå sammanhanget mellan dessa båda yrken, förrän Axel en dag i vredesmod utbrast: Se på Ibsen! Stellan stirrade på sin vän: Va menar du? Ibsen! Va fan har han med det att göra? Men nu var det Axels tur att triumfera. Han log en lång stund, ironiskt, överlägset. Till sist sade han: Du ä så djävla okunnig. Vet du inte, att Ibsen till en början va apotekare?
Ack, Hanna min, hvad jag är stolt öfver dig! utbrast hon och slog armen om vännens hals. Det är onödigt, Bella! Du skulle varit den första att handla på samma sätt. Men vet du hvad, vi ha fattat ett stort beslut, tant Karin och jag. Kan du gissa? Nå, sade Bella frågande. Att uppskjuta resan naturligtvis?
»Han är värre än apotekaren omtalade: han är ju komplett galen,» tänkte han och så sade han: »Pardon! Då är det alltså omöjligt att få se verket?» »Nej, det är det inte.» »Åh,» utbrast bladmannen förtjust, »jag tackar på det förbindligaste. Och ni kan tryggt lita på min tystlåtenhet,» tillade han och blottade sina koralläppar, hvarvid en rad pärlor framlyste, af hvilka blott tre voro angripna.
Vad som upprör mig mest, utbrast doktor Karolina, är din brist på förtroende mot oss, din syster, din släkt, dina vänner! Jag skulle förstå dig, om vi vore några trångbröstade varelser, men du vet lika väl som jag, att du hos oss kunnat påräkna förståelse. Just därför! mumlade synderskan.
"Jag kan inte yttra mig bestämt förrän jag får tala med honom om någon sak, som jag säkert vet, att bara Erlandsson och jag känner till." "Gör det, Hilmér!" bad Erlandsson, "så ska du få se, att det är jag." "Till exempel den där hundralappen, som du lånade av mig i förra månaden", sade Hilmér. "Vilken hundralapp!" utbrast Erlandsson förvånad.
Skälar gåvos visserligen icke varje dag, och köttet kunde ätas, sådant det nu var, tranen räckte till många par stövlar och skinnet var nog värt sina tjugo kronor; men vinterströmmingen var ändå angelägnare, och hon såg inte en fena i båten, blev därför något förstämd och glömmande både den återfunne sonen och den oväntade skälen, utbrast hon i förebråelser: Nå, men strömmingen då?
Säg honom, utbrast en annan, att vi hava en hälsning från hans ... Tyst, inföll Myro, säg honom ingenting. Han skall ingenting veta, förrän han med egna ögon ser. Vi vilja tala med honom, det är nog. Bed honom komma ut. Det gäller en fråga om mycket guld och stor vinning. Säg honom det! Luckan stängdes, och man hörde tjänarens steg, då han avlägsnade sig.